Han är äldste sonen. Said Shahwan håller sig i bakgrunden när fotografer och flaggviftande palestinier väntar vid svängdörrarna på Arlandas terminal 5.

Yngsta dottern Shahed Shahwan är sju år och hoppar fram och tillbaka framför dörrarna märkta Ankommande. Varje dag sedan hennes mamma reste för att begrava sin pappa i Gaza den 5 oktober har hon frågat pappa Kamal Shahwan: när kommer hon hem?

Kamal Shahwan kommer rakt från sitt städjobb för att möta sin fru Majeda Shahwan. När hans fru hade begravt barnens morfar var det plötsligt problem att lämna Gaza City där hennes bröder och mamma fortfarande är kvar.

– Så kom kriget och hon fick hjälp av konsulatet att lämna Gaza, berättar Said Shahwan.

Familjen kom till Sverige och Uppsala 2004 och Said Shahwan minns hur det var år 2000 när familjen kurade ihop i ett rum i höghuset i Gaza City.

– Man vet inte om det ska komma en raket rakt igenom huset. Då är man rädd. Man vet att man lever idag men man vet inte om man lever i morgon.

Det var därför, säger Said Shahwan, som han blev så orolig när han inte fick tag i sin mamma på telefon när kriget bröt ut mellan Hamas och Israel.

Hans mammas entré närmar sig. Pressfotograferna står på knä och fotograferar en liten pojke som väntar med blommor i handen. En man ber en kille att springa till bilen och hämta den palestinska flaggan. Alla stora medier är på plats när de tre Gazasvenskarna på Lufthansa-planet just ska gå genom dörrarna in till ankomshallen.

– Jag vill att det ska bli fred mellan judarna och palestinierna. Jag har själv nära kompisar som har dött i kriget. Det är därför jag vill att det här kriget ska lösa sig. Jag vill inte att folk ska dö för ingenting, säger Said Shahwan.

Så öppnas dörrarna. Majeda Shahwans ögon är trötta. Hon kramar barnen: sjuåriga Shahed, tolvåriga Kitam, femtonårige Abdi. Sist äldsta sonen Said. Han som är 22 år och hade flyttat hemifrån till Västerås, men som flyttade hem igen – för att han saknade mamma.

– Ursäkta mig, jag blir berörd. Att morsan kommer här!

Majeda Shahwan fick tillsammans med elva andra svenskar hjälp att ta sig med buss från Röda korsets uppsamlingsplats i Gaza City till gränsterminalen Erez i norr. En konvoj med sammanlagt 250 personer med utländska pass reste sedan till Amman i Jordanien i det som kallas en assisterad utresa.

– Det är mycket farligt där nere, säger Majeda Shahwan.

Hon kunde inte sova på nätterna. Tjugo personer samlades i ett rum. Det saknades mat, vatten, el och mediciner.

Hon är tacksam för hjälpen från det svenska konsulatet i Jerusalem.

– Men jag tänker på mina bröder och min mamma där nere, säger hon.

Kamerablixtrarna smäller av. Yngsta dottern Shahed Shahwan försöker värja sig. Hennes mamma håller om hennes kind medan Shahed fäktar mot kamerorna i ett ”det räcker nu!”.

Men det räcker inte. Reportrarna vill ha fler ögonblicksbilder från den plats i världen dit alla just nu blickar, men få har sett med egna ögon. Familjen poserar. Flaggan hålls upp. Said Shahwan tolkar moderns ord:

– Hon var rädd. Många har dött.

Sveriges konsul vid generalkonsulatet i Jerusalem, Kristina Östergren, var med på bussen som i torsdags gick från gränsterminalen Erez till svenska ambassaden i Amman. Hon beskriver passagerarna som ”trötta och tagna”, men ”väldigt tappra”.

Totalt har ytterligare 46 svenska medborgare och personer med svenskt uppehållstillstånd begärt hos konsulatet att få hjälp med en assisterad utresa ur Gazaremsan via Amman till Sverige. Tjeckien, som just nu är ordförandeland i EU, sköter gemensamma förhandlingar för alla EU-medborgare som är kvar i området. När nästa konvoj kan lämna Gazaremsan är ännu oklart, säger Kristina Östergren.

– Vi arbetar nu brett och intensivt med att försöka hitta en lösning någon av de närmaste dagarna.

Kamal Shahwan håller armen om sin fru. Hemma igen efter 97 dagars väntan.

Men det väntade ingen välkomstfest hos familjen i Uppsala. Majeda Shahwan beskriver hur hon inte sov en enda natt under det krig mellan Hamas och Israel som nu har gått in på sin tredje vecka.

– Det första hon gjorde när vi kom hem var att gå rakt in i sovrummet. Hon är mycket, mycket trött, berättar Kamal Shahwan.