Välgörenheten får stark kritik

Givmildheten hos svenskarna ökar. Trots konjunktursvackan skänktes runt 4,8 miljarder kronor i privata medel 2008. Det är 300 miljoner mer jämfört med året före. Prognosen för 2009 pekar på 5,2 miljarder, uppskattar Frivilligorganisationernas Insamlingsråd, FRII. På 10 år har privata gåvor ökat med 50 procent, men fortfarande är nivåerna inte lika höga som under 2005, året efter tsunamin.

I takt med att viljan att ge blivit större har också de administrativa kostnaderna stramats åt. Men det innebär inte att välgörenhetsorganisationernas resurser växt. Krisåret 2008 påverkades kapitalet hos många aktörer rejält, framförallt de som satsat på börsen. Svenska kyrkan förlorade förra året 786 miljoner av det egna kapitalet, som till 60 procent placerats i aktier. Cancerfonden gjorde en kapitalförlust på 185 miljoner kronor, vilket motsvarar fyra års insamlingar till Rosa Bandet.

Organisationen Charity rating som guidar företag till rätt val av hjälporganisation är starkt kritiska i en rapport:

– Om jag som privatperson ger pengar till en organisation vill jag att de ska investeras i ändamålet, inte på börsen. Organisationerna måste vara mer restriktiva i sitt risktagande, säger Charity ratings vd Thomas Sundén.

Han poängterar att ett visst kapital är viktigt för att finansiera långsiktig forskning och ha råd med katastrofinsatser. Men även om organisationerna tjänar pengar i uppgångar, är riskerna stora.

Cancerfonden håller inte med om kritiken.

– Man måste titta på resultatet över tid och inte ett enskilt år. Vi har en konservativ placeringspolicy där vi tittar långsiktigt för att säkra pengar till forskning, säger Dan Tavares, biträdande generalsekreterare på Cancerfonden.

Trots den konservativa policyn förlorade Cancerfonden motsvarande 11 procent av kapitalet i samband med fallet.

– Självklart är det mycket pengar. Men vi är redan uppe i en nivå som är högre än innan raset. Nu har vi ett kapital på 1,8 miljarder.

Hur stor del av de insamlade pengarna som avsätts för börsplaceringar varierar, enligt Dan Tavares.

– I nuläget sätter vi inte av några pengar, säger han.

Även bland företag blir det mer vanligt att ge. Många väljer bort julklappar till anställda och skänker istället pengar till organisationer eller projekt, något som ligger i linje med ökat fokus på socialt ansvarstagande från företagens sida.

– Vi behöver inte alla inplastade laxar och ganska meningslösa klappar. Ofta tycker de anställda att det är kul och det brukar leda till längre samarbeten, säger Thomas Sundén.

Samtidigt visar det sig att aktörerna som ofta kritiseras för höga administrativa kostnader, har minskat dessa. 1998 låg de på 15 procent, men enligt Svensk Insamlingskontroll, SFI, var de 2008 nere på 10 procent.

– Vi har skärpt reglerna vilket gjort att kostnaderna gått ner. Insamlingsorganisationerna har insett att det är viktigt för den egna trovärdigheten att ha så låga administrativa kostnader som möjligt, säger SFI:s kanslichef Eva Birath.

Fortfarande har svenskarna en bit kvar till internationella nivåer. När jämförelser gjorts ligger Sverige under genomsnittet. Bara 9 procent finansieras av privatpersoner eller privata stiftelser medan snittet världen över är 12 procent.

– I länder som Sverige där det offentliga systemet är starkt förutsätter man som medborgare att det offentliga tar hand om biståndet. I länder där man inte är van vid det bidrar man mer, säger Thomas Sundén som anser att avdragsrätt för gåvor skulle stimulera givmildheten hos privatpersoner.