Efter en kvälls sträckläsning av de etablerade partiernas valmaterial är det lätt att bli uppgiven. För på många punkter är partiernas politik till förväxling lika varandra.

Alla är nämligen miljövänner. För samtliga åtta partier står klimatfrågan högt upp på dagordningen. EU ska minska sina utsläpp av koldioxid med 30 procent till 2020, är förhoppningen. S, C och KD är tydliga med att så bör ske oavsett vad som händer vid klimatmötet i Köpenhamn. Vänsterpartiet och Miljöpartiet siktar å sin sida högre, 40 procent respektive 80 procent.

M vill ha så kallade flexibla mekanismer. EU ska få tillgodoräkna sig klimatinvesteringar som genomförs i tredje världen.

Alla vill ta krafttag mot människohandel och tycker att polisen ska samarbeta mer. Men det finns skillnader. Folkpartiet försöker profilera sig som det parti som vill gå längst, med sitt förslag om ett europeiskt FBI.

Junilistan och Miljöpartiet kräver istället att varje land ska ha rätt till skärpta gränskontroller för att komma till rätta med bland annat narkotikahandeln.

Flera partier prioriterar jobben. Framför allt Moderaterna och Folkpartiet betonar den inre marknaden och betydelsen av att tjänstesektorn tillåts blomstra. Socialdemokraterna vill ta bort EU:s jordbruksstöd och istället lägga pengar på forskning och miljöteknik. Men samma sak driver också Gunnar Hökmark (M) och Marit Paulsen (FP).

Så där kan man hålla på i fråga efter fråga. En annan variant är att försöka fånga partiernas självbild i Europapolitiken.

Vänsteralternativet:

I Socialdemokraternas valplattform står det att valet är ”en klassisk konflikt mellan höger och vänster”. Men för att uppnå sin paroll Jobben först har partiet som sagt samma recept som andra. Ett av huvudbudskapen är att S står upp för de fackliga rättigheterna inom EU, till skillnad mot huvudmotståndarna Moderaterna. S-politik på export är modellen. Ett socialt protokoll ska skydda löntagarna.

I opinionen: 31,7 procent.

I ledartröjan:

Moderaterna försöker inför EU-valet, liksom i inrikespolitiken, framstå som det parti som tar ansvar. ”Det är en fråga om ledarskap”, heter det i partiets plattform. EU måste visa handlingskraft och Moderaterna är ”bäst på att ge Sverige inflytande”. Partiet surfar på det svenska EU-ordförandeskapet.

I opinionen: 22,6 procent

Miljövännerna:

I EU lever Miljöpartiet ännu mer än i inrikespolitiken på att vara ett grönt parti. Sedan de släppt utträdeskravet har de också fullt ut gått in i samarbetet med EU:s övriga miljöpartier. När klimatfrågan står på världens dagordning har dock konkurrensen hårdnat. Men med sitt 80-procentsmål är partiet svårslaget.

I opinionen: 10,2 procent.

EU-entusiasterna:

Folkpartiet driver flera frågor i sin valkampanj som EU-parlamentet inte har något att säga till om, som att Sverige ska gå över till euron. Det handlar om att vara övertydlig i budskapet att FP är det parti som känner varmast för EU-samarbetet.

I opinionen: 10,1 procent.

EU-motståndarna:

Vänsterpartiet kräver som enda parti att Sverige ska lämna EU. Genomgående är att EU:s makt ska begränsas, men Vänsterpartiet driver också sina vanliga profilfrågor: jämställdhet, fackliga rättigheter, flyktingfrågan. Och givetvis klimatet.

I opinionen: 6,5 procent.

EU:s förenta stater:

Centerpartiet går, som vanligt, till val på ett smalare men vassare EU. Årets paroll är Europas förenta krafter, där associationen går till Europas förenta stater. Ordet federalism lanseras av någon anledning inte men på partiets hemsida slås det fast att både Sverige och EU ska styras enligt federalismens principer.

I opinionen: 5,2 procent.

Förbudsivrarna:

Nej, det var inte någon snäll rubrik, men klatschig. Om Kristdemokraterna är förbudsivrare så är för resten övriga gänget det också, utom M. Alla ser allvarligt på den ökade alkoholkonsumtionen. Men KD profilerar sig starkast på att minska införselkvoterna av alkohol och höja minimiskatterna. Annars är klimatet profilfrågan. Men där är konkurrensen hård.

I opinionen: 3,1 procent.

Systemkritikerna:

Junilistans hela valplattform andas EU- kritik, även om partiet (vilket var en vanlig missuppfattning i förra EU-valet) inte vill lämna unionen. Junilistan lovar att arbeta för att inte mer makt ”förskjuts till Bryssel”.

I opinionen: 1,9 procent.