Vad är det viktigaste i kriskommissionens rapport?

Den innehåller riktigt djup självkritik, bland annat påpekar man att klyftorna i det svenska samhället har ökat under 30 år, alltså i huvudsak under socialdemokratiska regeringar. Partiet har heller inte i regeringsställning lyckats skapa full sysselsättning. ”Socialdemokratin har inte under lång tid förmått leva upp till sina grundläggande löften” skriver kommissionen.

Och vad vill kommissionen gör åt det?

I en mening handlar det om att försöka återskapa socialdemokratin till något den var förut, eller i alla fall antas ha varit. Det handlar om full sysselsättning, minskade klyftor, förbättrade pensioner, skärpt arbetsrätt och utbyggd offentligfinansierad välfärd. Och om det blir nödvändigt ska det betalas med höjda skatter.

Det är mer traditionalism än förnyelse, mer vänster än höger och inriktningen skiljer sig tydligt från vad den avgående partiledaren Mona Sahlin sa i sitt avskedstal i höstas.

Vad får rapporten för betydelse för partiets politiska vägval?

Valet av ny partiledare är mycket viktigare än den här rapporten. När kriskommissionen tillsattes var det Mona Sahlins försök att rädda sig själv kvar vid makten. Det misslyckades och nu är det oklart hur kommissionens arbete ska behandlas i partiet. Det blir i hög utsträckning nästa partiledare som avgör hur många av rapportens slutsatser som ska förverkligas.