Niornas skolavslutning i Enskede kyrka i går inleddes med att skolchefen Christian Wetell tände ett ljus för den dödade 15-åriga flickan som skulle ha gått ut skolan. Sedan höll alla 120 eleverna en tyst minut till minne av sin klasskamrat. Därefter fortsatte skolavslutningen som planerat.

Anhöriga, elever och föräldrar hade vädjat om att medierna skulle låta eleverna få ha sin avslutning i fred. Därför träffar SvD skolans rektor efter att alla gått hem.

- Det var väldigt stämningsfullt och mycket tårar, men så är det ju även i vanliga fall på niornas avslutning. Det här är en stor tragik för alla inblandade, säger Christian Wetell när han står utanför Kunskapsskolan Enskede, där såväl offret som de misstänkta gått.

- Sorg tar tid och ser olika ut för olika människor. Men eleverna har tagit ett jättestort ansvar för varandra under den här tiden, säger Christian Wetell.

Det var natten till söndagen som en 15-årig flicka hittades så svårt skadad i närheten av en festplats mellan Stureby och Enskede att hon senare avled. Efter omfattande förhör grep polisen en 16-årig pojke och en 16-årig flicka. De häktades i onsdags misstänkta för mord respektive anstiftan till mord.

Thomas Grossman är fältassistent i stadsdelen Enskede-Årsta-Vantör. Tillsammans med fem kollegor har han talat mycket med ungdomarna i området om det som har hänt:

- Det har berört ungdomar i stadsdelen. De undrar hur det kunde hända och är förbryllade över att det är i en grupp som går på samma skola, det är inte några okända personer. Det gör det svårare för dem att förstå, säger Thomas Grossman.

Det är mycket ovanligt att tonåringar dödar andra tonåringar och extremt ovanligt att offret är en tonårsflicka. Mellan 1990 och 2006 har det hänt tio gånger. Enligt Mikael Rying, kriminolog och forskare vid Mittuniversitetet i Sundsvall, är det i huvudsak relationsmord:

- I hälften av fallen är gärningsmannen en pojkvän eller före detta pojkvän. I den andra hälften har flickan känt pojken, men de har inte haft någon relation.

Ännu mer ovanligt är misstankarna om att en flicka finns med som gärningsperson:

- Det är helt unikt. Det finns ingen tonårsflicka som är lagförd för det, säger Mikael Rying.

Det är få som har dömts för brottsrubriceringen anstiftan till mord, men det bedöms lika strängt som själva mordet. En person som dömts till livstid för just anstiftan till mord är den tidigare pingstpastorn Helge Fossmo och enligt Mikael Rying finns det en handfull till. I Knutbyfallet var rollerna de ombytta; mannen anstiftade och kvinnan mördade. Där var mannen dominant och kvinnan vek till sin personlighet, vilket fick dödliga konsekvenser. Här misstänks en flicka ha fått en pojke att döda.

Om de två nu häktade ungdomarna skulle komma att dömas gör deras ålder att det maximala straffet är fyra års sluten ungdomsvård eller rättspsykiatrisk vård.

- Det är väldigt vanligt med någon form av psykisk störning bland unga morddömda, liksom hos vuxna gärningsmän. Av de tio unga gärningsmännen i dessa fall var det bara en som inte var psykiskt störd. Men för de allra flesta tonåringar är ett mord naturligtvis lika mycket tabu som för de flesta vuxna, säger Mikael Rying.

Martin Grann är professor i psykologi vid Stockholms universitet och forskningschef inom Kriminalvården. Han menar att samhället generellt har svårt att acceptera kvinnor som våldsverkare:

- Det utgår från stereotypa föreställningar om manligt och kvinnligt. Det ingår inte i bilden av kvinnor att de är våldsamma.

En kvinna som slåss uppfattas inte alltid ens som en brottsling, utan hennes beteende kan förklaras med att hon var upprörd:

- Kvinnor anmäls mer sällan än män och om de anmäls leder det mer sällan till åtal och fällande dom. Om de döms blir det oftare vård än fängelse, och om de får fängelse är det ofta kortare straff än män. Det är slående hur kvinnors våldsamhet osynliggörs, säger Martin Grann.

Trots att ungdomskriminaliteten minskar i stort ökar samtidigt våldet bland unga tjejer, enligt Brottsförebyggande rådets studier:

- Det skulle kunna vara en oönskad effekt av ett mer jämställt samhälle, där tjejerna tar för sig på traditionellt manliga områden, även på områden där man inte har tänkt sig det, säger Martin Grann.

Vid minnesplatsen nedanför hoppbacken, där ungdomarna hade fest i lördags kväll, har blombuketterna med sommarlovets alla blommor vuxit till en oval. Syrener och hundkäx samsas med fotografier, kort, ljus och godis. Grupperna av unga sörjande avlöser varandra. Fyra flickor i mörka jackor dröjer sig kvar, de sitter ner en stund i gräset och snyftar tyst.

14-åriga Sanna Söderqvist har varit här tre gånger. Hennes syster var god vän till den döda flickan och hon säger:

- Det är ganska skönt att sitta här och känna hennes värme. Det är svårt att gå härifrån.