När okända män knackade på Moazzam Beggs dörr i Islamabad för nästan exakt åtta år sedan, visste han inte att det skulle förändra hans liv för alltid. Hans gravida hustru och de tre barnen såg honom bara försvinna. Han var misstänkt som en ”enemy combattant”, en fientligt stridande. Först tre år senare blev han fri, utan att ha fått varken rättslig prövning eller någon ursäkt.

– Vad du än gör, vad du än säger, finns alltid ett stigma kvar. 'Ingen rök utan eld' säger människor och tänker att det är fångarnas egna fel att de hamnat på Guantanamo. Enda sättet är att själv träffa människor, då ändrar de uppfattning, säger Moazzam Begg i en intervju med SvD.

Att han var politiskt engagerad på vänsterkanten, haft en bokaffär med islamisk litteratur, vistats i Bosnien under kriget och sedan flyttat till Afghanistan med sin familj för att arbeta med bistånd några månader före terrordåden den 11 september gjorde honom suspekt. När Kabul började bombas hösten 2001 flydde han med familjen till Islamabad i Pakistan och greps i februari 2002.

Han var rädd de veckor han hölls fången i Pakistan, men det var först när han hamnade hos amerikansk militär som han kläddes av, misshandlades och förnedrades. Han fördes till Bagram-basens fängelse utanför Kabul. Där har han blivit upphängd, torterad och trott att han var på väg att bli avrättad.

– Jag såg två andra fångar misshandlas till döds. Den ena gången var det vakten som slog som berättade att fången hade dött, säger Moazzam Begg.

Efter nästan ett år flyttades han till fånglägret på Guatanamobasen på Kuba, där förhören och förnedringen fortsatte. En psykolog frågade om han funderat på att ta sitt liv och beskrev ingående hur han kunde göra.

– Jag skrev till sist på ett erkännande att jag skulle haft kontakt med al-Qaida eftersom jag då utlovades en rättslig prövning. Men jag fick aldrig någon sådan, säger Moazzam Begg.

Han berättar att en fångvaktare på Guantanamo en gång sa till honom att ”även om du inte var terrorist innan du kom hit så borde du blir det med tanke på hur du behandlats”.

Efter nästan sammanlagt tre år i fångenskap och över 300 förhör återfick han sin frihet i januari 2005.

Idag är han 40 år och bor återigen i den stad där han föddes, Birmingham i England. Han har blivit en talesman för före detta Guantanamofångar och arbetar för att de som finns kvar ska återfå sin frihet.

Skulle du gjort något annorlunda när du ser tillbaka på det som hänt?

– Jag ångrar att jag trodde mer om mina förhörsledare och lade ned sådan möda på att försöka förklara. De hade ändå inte kapacitet att förstå, säger Moazzam Begg.

Hatar du amerikaner?

– Nej. I så fall skulle jag inte ha bjudit hem amerikanska soldater till mitt hem, vilket jag har gjort.

President Barack Obama lovade högtidligt att stänga Guantanamo-lägret inom ett år från sitt tillträde. När han skrev under ordern sade han att USA kommer att fortsätta att bekämpa terrorn men ”på ett sätt som stämmer överens med våra värderingar och ideal”.

Trots det finns 196 fångar kvar, varav över hälften är sådana som USA anser kan friges omgående. Många av dem har inget hemland att återvända till på grund av risken för nya fänglanden och tortyr, och det är en känslig fråga hos den amerikanska opinionen att frige dem där.

– Alla som följer amerikansk politik är medvetna om den enorma press som Obama just nu är satt under från konservativa krafter. I den här frågan behöver han verkligen Europas stöd, säger Sophie Weller från organisationen The Center for Constitutional Rights, CCR, som arbetar med juridisk hjälp för fångarna på Guantanamo.

Hon är förvånad över att det varit så svårt att få gehör i Europa för behovet av en fristad för fångar, med tanke på att kritiken varit så omfattande mot Guantanamos existens.

– Sverige har inte bidragit på något sätt trots att Sverige har så högt anseende i människorättsfrågor och det förvånar oss, säger Sophie Weller som är på rundresa med Begg för att väcka frågan.

Moazzam Begg är övertygad om att det handlar om Mehdi Ghezali och den misstro som hans resa till Pakistan skapade.

– Men att han nyligen greps bör inte vara ett argument att inte ta emot någon annan. Oavsett hans syfte är en persons handlingar inte alltid relevanta för någon annans, säger Moazzam Begg.

Har du någon kontakt med Mehdi Ghezali?

– Han finns på min maillista över före detta fångar, men han svarar väldigt sällan.