• Vad betyder det för åtalet att det inte finns någon DNA-bevisning som binder den misstänka kvinnan till mordplatsen?

Gunnar Bergholtz, professor i processrätt vid Lunds universitet:
– Det beror på övrig bevisning, om det hade funnits ett DNA-bevis så hade det inneburit att bevisningen hade varit starkare, men att det inte finns utesluter inte att hon är skyldig. Men det är klart att det hade varit bättre för åklagaren om man hittat DNA-spår.

Lena Schelin, doktor i processrätt:
– Avsaknaden av DNA borde inte få något negativt bevisvärde. Är en person på en plats så lämnar man ofta spår, men det beror på hur noggrann man är när man förbereder sig för ett brott. Man hittar inte heller alltid allt.

Per E Samuelson, advokat:
– Det försvagar åtalet. Det finns inget mordvapen heller. Då försöker åklagaren kompensera genom att åberopa 50 vittnen. Men att ersätta kvalitet med kvantitet brukar inte vara framgångsrikt.

• Hur vanligt är det att en mördare inte lämnar några DNA-spår på en mordplats?

Gunnar Bergholtz, professor i processrätt:
– Det är svårt att säga. Men det är inte extremt konstigt att man inte hittar DNA. Det är inte alltid så lätt att hitta DNA-spår.

Lena Schelin, doktor i processrätt:
– Jag kan inte uttala mig om statistik och frekvenser, men det förekommer att man inte hittar DNA. I dag har vi en förväntan att det ska finnas DNA på en brottsplats och att saken då är biff, men bara för att det finns DNA räcker inte det för ett åtal.

Per E Samuelson, advokat:
– Det är nog ganska ovanligt inbillar jag mig, det beror på hur man går tillväga. När man slagit någon med trubbigt våld så brukar det lämna spår. Mord begås oftast i affekt och man tänker sig inte för. Här har polis och åklagare haft otur tror jag.

• Hur avgörandet är det att mamman gett ett signalement som inte helt stämmer överens med den misstänkta kvinnan?

Gunnar Bergholtz, professor i processrätt:
– Det är av värde att hon vet att det är en kvinna som överföll henne, det är av stor vikt trots att andra signalement inte stämmer. Det är inte lätt att efter ett sådant här trauma ge perfekta signalement.

Lena Schelin, doktor i processrätt:
– Det kan få en viss betydelse, men man måste också beakta omständigheterna. Det är väldigt svårt att under en stressad, kortvarig och kanske tumultartad situation minnas hur en person såg ut. Forskningen visar att det är väldigt svårt att beskriva människor med ord och att det är lätt att mista sig. Vad som är mulligt i en persons ögon behöver inte vara det i en annans.

Per E Samuelson, advokat:
– Det är på ytan sett åklagarens trumfkort att ett av mordoffren överlever och kan vittna om vad hon såg. Man kan tycka att det är enkelt, att hon sätter sig i rättssalen och säger, ”den här personen var det”. Men modern forskning visar att utpekanden är det vanligaste skälet till att oskyldiga döms. Är utpekandet dessutom otydligt är det näst intill ett värdelöst vittnesmål.

• Åklagaren anser att det är den samlade bevisningen som är avgörande, bland annat ett skoavtryck. Räcker det till en fällande dom?

Gunnar Bergholtz, professor i processrätt:
– Ja det kan det, men det beror på. Det är många domar som fälls på så kallad indiciebevisning. Det vill säga olika saker som tillsammans pekar på vem som är skyldig.

Lena Schelin, doktor i processrätt:
– Det finns många exempel där domstolen sagt att indiciebevisning kan räcka om bilden blir tillräckligt tydlig, om bevisen är tillräckligt många och tillräckligt starka så att det är uteslutet att det kan ha gått till på något annat sätt. Men det får inte finnas någon pusselbit som saknas.

Per E Samuelson, advokat:
– Det här är ett svagt åtal och mordmål kräver väldigt stark bevisning. Även om bevisningen är stark och pekar på att den åtalade är inblandad på något sätt så finns det exempel på att domstolar friat. I det här fallet är det möjligt att den överlevande mammans utsaga får väldigt stor betydelse. Det ställer stora krav på domstolen.

• Vilken strategi kommer försvaret att välja?

Gunnar Bergholtz, professor i processrätt:
– Det är svårt att säga, men antagligen försöker de motbevisa så gott det går de indicier som finns. Man får komma med motbevis och ifrågasätta saker och ting. Man har väldigt höga beviskrav i brottmål, det ska vara ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade är skyldig. Försvaret ska alltså försöka så rimligt tvivel.

Lena Schelin, doktor i processrätt:
– De kommer att försöka hitta saker som talar emot åtalet, de svaga punkterna som gör att man kan ifrågasätta bevisvärdet. Att bevisen tyder på att det ”sannolikt varit såhär” räcker inte i ett brottmål.

Per E Samuelson, advokat:
– Strategin är klar, den åtalade kvinnan säger att hon inte ens var på platsen. Identifieringsfrågan kommer att stå i centrum. Försvaret kommer att fråga varje vittne ”är du verkligen säker på att det var min klient du såg”. Jag tror att hon har ganska stora möjligheter att bli frikänd.