Adoptionerna från Korea inleddes för femtio år sedan. I dag har över 150 000 koreanska barn adopterats till andra länder. Närmare 9 000 finns i Sverige och fortfarande adopteras närmare 1 000 barn årligen från Korea till Sverige.
i 1 000 adopteras från Korea till Sverige varje år
De har egentligen bara två saker gemensamt: De ser annorlunda ut än många andra svenskar. De är födda i Korea och har fått nya föräldrar i Sverige.
- Jag blev fysiskt illamående av debatten då våren 2002. Denna fixering vid blodsbanden. Vad betyder blodet? Ingenting!
Astrid Trotzig låter upprörd.
- Ja, jag är rabiat och total anti-biologist. När jag växte upp var jag kluven till Korea och behövde komma dit. Jag ville smälta in, bli osynlig. I dag blir min svenska identitet tydligare och starkare ju oftare jag är i Korea. Jag är svensk! Sluta tjata på mig för att jag har koreanskt blod - det är helt irrelevant.
- Jag har samma uppfattning som du, säger Fredrik Peterson.
- Jag tycker dessutom att detta är det vackraste
förhållningssätt man kan ha - man tror på människans makt att förändra sin situation. Vi har ju blivit totalt omgjorda mot vad vi hade varit om vi vuxit upp i Korea.

- En förklaring till att man blir fixerad vid att värna sin svenska identitet är att den alltid utsätts för prövningar, säger Astrid Trotzig och Fredrik Peterson berättar en historia om hur han på en fest nyligen fick frågan hur länge han varit i Sverige?
- Jag sa att jag kom hit när jag var två och ett halvt år. Jaha, sa mannen, och hur trivs du här i landet då?
De fyra vi träffar runt en kanna kaffe har faktiskt en tredje sak gemensamt också: Alla har rest till Korea i vuxen ålder. Men besöket fick olika stor betydelse.

- För mig blev resan liksom ett lugn. Den bekräftade att min svenska identitet är mycket starkare än mitt koreanska ursprung, säger Ahn-Za Hagström.
- Jag fick, som jag ville, en relation till landet, säger Sofia Lindström.
- Jag tror, till skillnad från Astrid, att vissa delar hos människan är ärvda. Det finns något i
mig - om det är mitt temperament eller bara min näsa är oväsentligt - som kommer från mina okända anfäder i Korea. Och det känns fint. Mitt avvikande utseende får ett slags mening när jag tänker på det.

Har man en förpliktelse att återvända till Korea när man är adopterad därifrån?
- Ja, landet har förväntningar på att man ska återanpassa sig, säger Fredrik Peterson.
Men ni här verkar inte ha några varmare känslor för Korea? (Här skrattar alla och det dröjer innan någon vill svara)
- Min man frågade mig när jag kom hem från Korea senast om jag inte hade något gott att säga om samhället? Jo, kanske det att man kan skönja en förändring, säger Astrid Trotzig
- Vår blick på Korea är lika kritisk som alla västerlänningars. Skillnaden är att förväntningarna på vår analys är annorlunda.

Skadade debatten för ett och ett halvt år sedan er och andra adoptivbarn?
- Den skadade våra föräldrar mer. Skulden lades på dem, säger Ahn-Za Hagström
- Jag tror att debatten blev som den blev för att en del av oss behöver
närma sig sina problem genom sin identitet som adopterade. Har man problem med att knyta an eller en tendens att överprestera kan lösningen vara att gå via det faktum att man är adopterad, säger Sofia Lindström.
- Andra får lösa sina problem som de vill. Men jag protesterar när de kräver att jag ska göra på samma sätt.
- De som debatterade då var inte representativa. De offentliga adoptivkoreanerna är kanske femtio stycken. Min undrar är vad tänker alla andra 8 950? säger Fredrik Peterson.