”Håll ihop” är mottot för Vänsterpartiets 38:e kongress. Det låter lite som en besvärjelse från partiledningen. Nu måste kongressombuden förmås att ställa sig enade bakom partiets nya politiska linje.
Till Gävle kommer Lars Ohly bara några dagar efter att partiledningen har ställt sig bakom en gemensam rödgrön budgetmotion. I den accepteras nästan hela sänkningen av inkomstskatten som den borgerliga regeringen har genomfört.
Vänsterpartiets skattepolitik ligger alltså i ruiner. Lars Ohly låtsas inte ens vara nöjd med skattenivån. Han motiverar kompromissen med att de rödgröna har kommit överens om så många andra viktiga satsningar.
Men ”priset för väldigt små skattehöjningar är att politiken får väldigt lite handlingsutrymme”, skriver Vänstertidningen Flamman i en ledare. Därför kommer det att ta längre tid innan ”den välfärd vi en gång hade (2006) är återställd”.
Att Vänsterpartiet skulle tvingas ta flera steg högerut var uppenbart i samma ögonblick som partiet bestämde sig för att inleda samarbetet med Socialdemokraterna och Miljöpartiet.
SvD berättade igår om en lång rad av partiets anpassningar.
Annars är Vänsterpartiets högersväng något av valårets bäst bevarade hemlighet. V-ledningen har inget intresse av att prata om hur politiken förflyttas mot mitten. Och de borgerliga vill heller inte fästa någon uppmärksamhet på fenomenet.
Regeringspartierna betraktar fortfarande Lars Ohly som borgerlighetens bästa valarbetare. Ett trovärdigt Vänsterspöke kan alltid vara en tillgång i en jämn valrörelse.
En historisk ironi är att Vänsterpartiet nyligen skakades av en konflikt mellan förnyare och renläriga traditionalister, där den förra gruppen bestod av pragmatiker som var beredda att ompröva stora delar av politiken.
Förnyarna led ett förkrossande nederlag, men hade de fått bestämma skulle Vänsterpartiets politiska utveckling troligen ha varit mycket lik den vi ser idag.
Lars Ohly klarar möjligen att leda partiet i den här riktningen, tack vare sin trovärdighet hos vänsterfalangen. Han kallade sig kommunist fram till 2005 och misstänks inte för att personligen vilja vrida politiken åt höger.
Men i viss mån kommer partiledningen nu att drabbas av samma kritik som riktades mot förnyarna. Den nya skattelinjen ifrågasattes från vänster i kongressens talarstol redan igår.
På bara några år har alltså Lars Ohly bytt roll. Han och de renläriga Vänsterpartister som vann maktkampen är de nya pragmatikerna, och utformar nu politiken med blicken mot Rosenbad.
