I april tillsatte regeringen en klimatberedning med representanter från alla riksdagspartier. Uppdraget är att utveckla mål och ­åtgärder för den svenska klimatpolitiken. På måndag och tisdag samlas beredningen för att lösa en av knäckfrågorna: klimat­målet.

Oppositionspartierna har alla tre landat på samma mål. De anser att utsläppen av klimatgaser ska minska med 40 procent räknat från 1990, med åtgärder som görs inom Sverige.

Både socialdemokraterna och vänsterpartiet har inför slutförhandlingarna höjt ambitionerna från 35 till 40 procent. Minskningar som sker genom att Sverige investerar i ren energiteknik i utvecklingsländer ska inte få räknas in.

Det är vad som krävs av Sverige om inte temperaturökningen globalt ska bli större än två grader, enligt Wiwi-Anne Johansson (v).

– Att landa på 40 procent tycker vi är rimligt. Vi är inte beredda att gå ner längre än så, säger Lena Hallengren (s).

Hon understryker att minskningarna gäller i Sverige.

– Det är viktigt att vara tydlig med vad som gäller nationellt och vad som eventuellt kan göras i andra länder. Vi tittar gärna på internationella insatser. Men det vi har möjlighet att påverka är åtgärder i Sverige, säger Lena Hallengren.

Hon konstaterar också att 10 procent av de 40 procenten räknat från 1990 redan är avklarade.

Miljöpartiet är inne på samma linje:

– Man kan inte förutse hur utsläppen kommer att se ut fram­över. Det kanske går lättare att minska än vad vi tror idag, säger språkröret Maria Wetterstrand.

Mp vill ha ett internationellt klimatmål utöver det svenska, där åtgärder i andra länder ingår. Vänsterpartiet föreslår ett nytt klimatbistånd, vid sidan om existerande biståndsbudget, på tre miljarder kronor.

– Det ska finansiera åtgärder i andra länder, anpassning till klimatförändringar, teknikinvesteringar och kostnader för patenträttigheter till exempel, säger Wiwi-Anne Johansson.

Samtliga förslag från beredningen inför slutrundan handlar om minskade utsläpp på mellan 30 och 40 procent, men avgörande är hur stor del som får göras i andra länder.

De borgerliga partierna anser till skillnad från s, v och mp att även åtgärder utanför Sveriges gränser måste få räknas. Centerpartiets Claes Västerteg uppskattar grovt att cirka 10 procent av minskningar om 30 procent borde kunna göras i utvecklingsländer.

– Mellan 10 och 15 procent som det ser ut just nu, om vi har ett så ambitiöst mål som 35 till 40 procent, uppger moderaternas Sofia Arkelsten ”som en rejäl höftning”.

– Det vore konstigt att göra åtgärder i andra länder som vi inte räknar med i det svenska målet. Ett sparat ton koldioxid är ett sparat ton koldioxid. Miljöproblemen bryr sig lite om en nationalstats gränser, säger Sofia Arkelsten.

Kristdemokraternas Anders Wijkman vill att målformuleringarna ska vara ”så internationellt präglade som möjligt”.

– Vi måste titta på hur vi kan hjälpa nya exportländer, som Kina och Indien, så att de får en mer koldioxidsnål produktion. Importen av koldioxid till Sverige genom varor från dessa länder är större idag än exporten, säger han.

Carl B Hamilton (fp) understryker att det inte är traditionell klimatkunskap som behövs för att klara klimatfrågorna.

– Det är ekonomiska styrmedel och internationell politik som är de centrala frågorna. Det här är alldeles för viktigt för att lämna till miljöpartiet, säger han.

Alla partier har lämnat paletter av åtgärder för hur de anser att klimatmålet kan nås. Att koldioxidskatten på bensin och diesel måste bli högre är alla överens om.