De senaste 15 åren har astronomer upptäckt närmare 500 planeter som kretsar kring stjärnor i vårt kosmiska kvarter. Hittills har dock ingen bekräftats komma från en annan galax.

Men nu hävdar forskare vid tyska Max Planck-institutet och Europeiska sydobservatoriet (ESO) att de har identifierat en planet som inte har uppstått i Vintergatan.

Planeten, vars massa är minst 1,25 gånger Jupiters, tillhör den så kallade Helmiströmmen – en grupp stjärnor som ursprungligen tillhört en dvärggalax som slukades av Vintergatan för sex till nio miljarder år sedan.

– Upptäckten är väldigt spännande. Det är första gången som astronomer avslöjat ett planetsystem i en ström av stjärnor som har sitt ursprung i en annan galax, säger Rainer Klement, astronom vid tyska Max Planck-institutet.

Resultaten kommer att publiceras i tidskriften Science.

HIP 13044b – som planeten döpts till – kretsar kring en stjärna i stjärnbilden Ugnen cirka 2000 ljusår från jorden. Forskarna upptäckte planeten från ESO:s observatorium i La Silla i Chile genom att observera svängande rörelser hos stjärnan. Gungningarna uppstår av tyngdkraften hos närliggande himlakroppar.

Den nyupptäckta planeten tros dessutom vara en av få utomgalaktiska planeter som överlevt sin värdstjärnas fas som röd jätte. När vätet i stjärnans kärna tar slut sväller den kraftigt innan den drar ihop sig och börjar bränna helium. I samband med det sväljer den allt i sin närhet.

Eftersom stjärnan närmar sig slutfasen i livet och därmed så småningom kommer svälla på nytt, kan den nyupptäckta planeten vara nära sin undergång.

Men enligt de europeiska forskarna kan upptäckten ge värdefulla insikter om vårt eget solsystem eftersom även solen väntas bli en röd stjärna om ungefär fem miljarder år.

Stjärnan som planeten kretsar kring ställer också intressanta frågor om hur jätteplaneter formas, menar forskarna. Detta eftersom den verkar innehålla väldigt få grundämnen som är tyngre än väte och helium – färre än någon annan stjärna som omges av planeter.

– Det är ett pussel för den allmänt accepterade modellen av planetbildning att förklara hur en sådan stjärna, som knappast innehåller några tunga grundämnen alls, kan ha bildat en planet, säger projektets gruppledare Johny Setiawan.