Jag har rullat över marker där Strindberg eller Söderberg aldrig satt sin fot.

August Strindberg cyklade inte. Hjalmar Söderberg gjorde det inte heller. De var fotgängare. Strindberg spatserade, Söderberg flanerade. Spatserande var – det hörs nästan – mer målmedvetet än flanerandet.

För Strindberg var morgonpromenaderna en del av skapelseprocessen, som en daglig pånyttfödelse. ”… och när jag ser människors ansikten väcker detta minnen, ger mig tankar.

Och går jag förbi bodfönstren ser jag så mycket föremål från alla jordens länder, frambragta eller förädlade av människohänder att de liksom sätta mig i förbindelse med hela mänskligheten …”

Troligen är de flesta författare än i dag fotgängare. Generationer av Stockholmsskildrare som Stig Claesson, Per Anders Fogelström, Heidi von Born, Klas Östergren, Ernst Brunner eller Per Wästberg avläste, misstänker jag, stadens liv, ljud, miljöer till fots.

Cykla är ju en helt annan sak. Cykling sätter i gång andra impulser, inte minst tävlingsinstinkten vilket i dag är lätt att avläsa på Stockholms gator: farten, vinden i ansiktet, solens stickande i ögonen.

Varför inte cykla i några Stockholmsskildrares fotspår – att på några timmar lägga under sig ett Stockholm som tagit generationer att skapa?

Med ryggen mot Stureplan cyklar jag Birger Jarlsgatan, en gata som inte riktigt vet vad den vill vara: boulevard, gemytlig promenadgata, genomfartsled, shoppingstråk. Ovanför den starkt trafikerade rondellen vid Roslagstull ligger målet, Carl Eldhs ateljé i Bellevueparken (1).

Därifrån söker jag mig längs Sveavägen för att via Tegnérgatan ta mig upp mot Strindbergs hem, Blå tornet på Drottninggatan 85, och Tegnérlunden (2). Från Vasastan trampar jag vidare längs Norr Mälarstrand och får en vacker bild av Västerbron (3).

Det är närheten till vattnet som gör Stockholm till en så fantastisk cykel- och promenadstad. Bergsunds strand, där poeten och Nobelpristagaren Nelly Sachs bodde, sträcker sig följsamt längs Liljeholmsviken bort mot Tantolunden och övergår i cykelväg.

Inga bilar. Här vid Årstaviken, med stora hyreskomplex, småbåtsvarv, och kolonistugor, framträder Stockholm som såväl småstad som metropol.

Från idyllen trampar jag in i stenstaden, längs Ringvägen och Renstiernas gata mot Fjällgatan (4). På Katarinavägen, Stadsgården och Strandvägen – en cyklisternas motorväg – gäller det att se upp och hålla koll på bromsarna, trafik från alla håll, turister och andra flanörer på cykelbanorna.

Men längs Djurgårdens stränder är det lugnare, där hindras framkomligheten endast av envisa kanadagäss. Den ena byggnaden vackrare än den andra passeras: Waldemarsudde, Täcka udden och familjen Bonniers Nedre Manilla där väggarna pryds av hundratals porträtt av förlagets alla författare.

Det är magnifikt – dock inte riktigt i klass med Thielska (5).

Tre timmar på sadeln – jag såg stan, gjorde mentala noteringar om folklivet i Sibirien, i Tanto och kring Nytorget, och har rullat över marker där Strindberg eller Söderberg aldrig satt sin fot. Så kan Stockholm också upplevas.


1 – Njut av picknick vid Eldhs ateljé

Carl Eldhs Ateljémuseum är stängt på grund av sprängningarna under Bellevueberget, står det på en skylt. Synd. Ateljén, som ritades av Ragnar Östberg, rymmer hundratals verk av konstnären Carl Eldh (1873–1954). Utanför det stängda museet, på en liten kulle, står en av Carl Eldhs många Strindbergsstatyer – ingen sprängning kan rubba den.

Hit har jag kommit då och då bara för att en stund njuta av platsen, en läsestund eller picknick. Carl Eldh lärde känna August Strindberg 1903 när de båda bodde vid Karlaplan. Han såg Strindberg då denne tog sina morgonpromenader och gjorde en statyett som charmade författaren. Det födde en vänskap som varade fram till August Strindbergs död.

2 – Storslagen Strindberg i Tegnérlunden

Ännu en Strindberg. Står man i nedre delen av Tegnérgatsbacken och blickar uppåt kan man skönja konturerna av titanen. Carl Eldhs staty i Tegnérlunden ger en märklig känsla av närvaro och dess storslagenhet en omedelbar association till Strindbergs egen genialitet och galenskap.

Promenerar man över krönet i denna lite undanskymda idyll hamnar man i Astrid Lindgren-land – en plats för barnens uppsluppna lekar och plaskande i dammen. Den staty som här rests till Astrid Lindgrens minne är inte större än Strindbergs huvud – en återspegling av skilda tider, manér och könsroller?

3 – Ode till Västerbron

Utsikten över Stockholm från Västerbron, är bedövande – varje gång. Mitt mål är dock södra brofästet. Där vid några parkbänkar och en skylt som anger att detta är en del av det litterära Stockholm lyfts en tämligen bortglömd Stockholmsskildrare, Josef Kjellgren, fram.

Han var en i gruppen ”de fem unga”, ett inte särskilt enhetligt gäng författare som framträdde på 1930-talet. Josef Kjellgren skrev en fin roman om byggandet av Västerbron, ”Människor kring en bro”. Så här kunde det låta, då: ”Verkstadsvisslorna och fabrikspiporna skränar gällt.

Nithamrarna skräller som en segrande fanfar mot den öppna skyn”.

4 – Stockholmspoesi vid vackraste gatan

Vilken ung stockholmare har inte försjunkit i och ryckts med av Per Anders Fogelströms Stockholmsböcker. I dessa skildras Stockholm som livsmiljö och hur staden förändrades under närmare ett århundrade. Fogelström var hela livet Söderbo.

Han bodde och arbetade på Fjällgatan, möjligen Stockholms vackraste gata med en överblick över staden som från få andra utsiktspunkter. Fogelström skriver i en av sina romaner: ”Han passerade Sirapstratten, som folk kallade den nya kyrkan vid Ersta, tog sig nerför Sista Styverns trapprester.

Den vanliga vägen – men ovanligt sent.”

5 – En pärla till palats

Bankiren Ernest Thiel förstod sig på att spendera pengar. Han var en stor kännare av konst, arkitektur och litteratur – och en samlare. Det inser alla som besökt hans palats på Blockhusudden.

I Thielska galleriet är, vid sidan av permanenta samlingen med Munch, Liljefors, Zorn och Larsson, varje detalj uttänkt. Det är tveklöst en av Stockholms pärlor. Här får ett palats från början av förra seklet just vara ett palats från den tiden. Nu pågår en utställning med verk av Hans Wigert.