Sverige kan drabbas av terrorister – nu vet vi att det också kan bedrivas terroristjakt av utländska säkerhetstjänster på svensk mark.

Att terrorism kan riktas mot vanliga svenska medborgare blev uppenbart för alla i december 2010 efter självmordsbombaren Taimour Abdulwahabs sprängdåd i Stockholms city. SvD:s avslöjande i går visar att också den internationella kampen mot terrorismen kan föras här, i detta fall av USA, utan Säkehetspolisens (Säpos) eller regeringens vetskap.

Vi vet ännu inte svaret på varför USA inte informerade Sverige om den antiterroraktion som Säpo upptäckte här våren 2009. Att USA agerat på svensk mark med agenter under cover är inte ett okänt fenomen. På 1960-talet var CIA-agenter anställda vid olika täckföretag i Sverige. Uppgifterna var att förhöra avhoppare från Sovjetblocket eller spåra upp och kartlägga desertörer från USA:s krig i Vietnam.

Det hela har blåst över och nu går man vidare – det är attityden.

Mikael Holmström, SvD:s säkerhetspolitiske reporter

Nu lever vi i en annan epok. Sverige har ett etablerat samarbete mot terrorism med federala polisen FBI, centrala underrättelsetjänsten CIA och departementet för hemlandssäkerhet. Men under de första åren efter dåden den 11 september 2001 så uttryckte amerikanska företrädare i Stockholm irritation över att Sverige inte tog terrorhotet på allvar.

Kanske bidrog detta till att USA 2009 agerade på svensk mark i strid med vad som gäller mellan ”vänligt sinnade nationer” och deras underrättelsetjänster.

På svensk sida var i går reaktionerna på SvD:s avslöjande en talande tystnad. Ett tanke-experiment är vad som skulle skett om det varit Ryssland som avslöjats med att spana på tjetjenska terrorister i Sverige. Nu vill Säpo inte kommentera, ej heller regeringen eller dess chefstjänstemän.

Att supermakten USA agerat som den vill på svensk mark kan stärka föreställningar om att Sverige dansar efter USA:s pipa. Men i det här fallet är det snarare tvärtom. Här har faktiskt Säpo – med regeringens goda minne – satt ner foten. Det borde vara en fjäder i hatten för hemliga polisen.

Men varken Sverige eller USA, än mindre Säpo eller CIA, vill förstöra relationerna. De två avslöjade agenterna och CIA:s stationschef lämnade landet 2009. Vad som skett har skett. Det hela har blåst över och nu går man vidare – det är attityden.

Att svenska oppositionspolitiker inte visste något och nu reagerar hör också till spelets oskrivna regler. Riksdagen har traditionellt satts på undantag när det gäller känslig information om rikets säkerhet. Det är ett arv från kalla krigets neutralitetspolitik där den dolda alliansen med Natoländerna existerade under täcket.

Denna tystnadens tradition har fortsatt under kriget mot terrorismen, både under regeringarna Persson och Reinfeldt. Regeringen berättar så litet som möjligt i nationella säkerhetsfrågor för svenska folkets valda ombud i riksdagen.