Den 4 oktober i fjol publicerades den första av höstens artiklar från krigets Afghanistan i SvD. Reportern Mikael Holmström och fotografen Staffan Löwstedt kunde efter ett besök hos utlandsstyrkan berätta om ett allt större militärt engagemang från svensk sida. Bland annat att svenska officerare varit rådgivare till den afghanska armén under stridsoperationer då fiender hade dödats.

Redan dagen efter, den 5 oktober, publicerades ett stort bildreportage om ”Sveriges glömda krig”. Slutsatsen var att kriget blir allt farligare, och att de svenska soldaterna känner sig allt mer utlämnade och bortglömda.

Den 12 oktober publiceras nästa reportage, där SvD avslöjar att svenska soldater i Afghanistan inte har tillräcklig tillgång till säkra fordon och transporter.

”Stora delar av den svenska Afghanistanstyrkan saknar bilar med tillräckligt skydd. Officerarna har begärt pansrade fordon och varnar för att det är en tidsfråga innan svenska dödsoffer krävs”, skriver SvD:s reporter.

Den 9 november skriver Mikael Holmström en artikel om att försvaret tonar ner omfattningen av strider som den svenska styrkan varit direkt inblandad i. Och upprördheten hos soldaterna över att Högkvarteret lägger locket på är både samstämmig och stor.

– Det var enbart tur att ingen blev skadad eller avled, säger en av dem i artikeln.

Detta var ett av två eldöverfall som hände under loppet av 24 timmar. Det andra fallet vägrade Försvarsmakten lämna ut några närmare upplysningar om. ”Det är både allvarligt och korkat”, kommenterade en officer som tjänstgjort i Afghanistan.

Högkvarteret korrigerade vid en extrainsatt presskonferens sin tidigare bild av en smärre incident. Svenska soldater hade i själva verket öppnat eld med automatkanon. Det var första gången sedan Bosnienkriget som svenska styrkor tvingats ta till sådana medel.

Vid pressmötet kom nya uppgifter fram om ett tredje angrepp. Tidigare hade man uppgett att en vägbomb exploderat tio meter framför ett svenskt fordon - nu berättade man att bomben egentligen detonerat mellan två svenska fordon i en kolonn.

Den 23 november publicerar SvD ytterligare bevis för att de risker som svenska soldater utsätts för i Afghanistan systematiskt har tonats ned av Högkvarteret. Det var i själva verket tre pansarvärnsraketer som avfyrades mot den svenska truppen när man hade talat om ”finkalibrig eld”.

Två dagar senare rapporterar SvD att Försvarsmakten gör en helomvändning och sänder minst tre stridsfordon 90 och fler bepansrade bilar, däribland två exemplar av den minsäkra bilen ”Galten”, till Afghanistan. Dessutom ska svenskarna få tillgång till små obemannade spaningsflygplan.

Men den 26 november så visar det sig att ÖB Håkan Syrén, tvekar inför beslutet. ”Jag måste ha torrt på fötterna, och det måste ta ytterligare några veckor”, sade ÖB som också vill se fler alternativ.

När han konfronteras med uppgifterna om att soldater, befäl och anhöriga framfört att de tappat förtroendet för försvarsledningen när den gått ut med felaktiga uppgifter, säger Håkan Syrén: ”Vi förvränger ingenting medvetet, vi mörkar ingenting”.

Först den 14 januari kommer man till skott - tre stridfordon 90 kommer att skickas till Afghanistan under våren. Övriga förstärkningar av säkerheten får däremot vänta.

Här hemma har under tiden även anhöriga till den svenska utlandsstyrkan i Afghanistan reagerat på den nedtonade informationen från Försvarsmakten.

– De är inte ärliga, då är det ingen idé att sätta där och lyssna, säger Anki Knutsson i SvD den 3 januari. Hennes man har varit stationerad i Afghanistan i två omgångar.

Under hösten har en diskussion om Försvarsmaktens inställning till offentlighetsprincipen förts på SvD:s debattsida Brännpunkt.

Värnpliktsnytts chefredaktör Ulrica Häggroth gör bland annat tillsammans med journalister på nyhetsbyrån Siren, Sveriges Television och Sveriges Radio ett inlägg där de hävdar att försvaret motarbetar insyn. ”Försvarets informationsavdelning utvecklas alltmer mot avancerade former av desinformation och sabotage av mediernas bevakning”, slog de fast.

”Det kan inte vara så att medier har absolut tolkningsföreträde och kontroll över vad som sägs och av vem”, svarar Försvarsmaktens informationsdirektör Erik Lagersten. Han tillägger att ”vi hemlighåller ingenting om inte särskilda skäl finns”.