88-årige Allan Andersson har bott i Kortedala i trettio år. "Se här! Det är lugnt och fint", säger han. "Men jag går aldrig hit på kvällarna. Jag tror inte det är så farligt men undviker det ändå".
björn larsson rosvall / exponera
Byggnaderna runt Kortedala torg är ännu präglade av 50-talet, då stadsdelen byggdes. En liten pojke springer runt den lilla torrlagda fontänen och jagar duvor.
Allan Andersson har parkerat sin rullator vid bänken. Bara fem meter framför honom utspelade sig den svåra misshandeln.
– Det är ruskigt, säger Allan. Det borde vara ett straff för alla som deltog. På min tid sparkade man inte en som låg ner.
Torget är en välkänd plats för 61-årige sjukpensionären Carl-Erik Cedvander, som med sin trogne vän, hunden Barney, bor i närheten. Han beskrivs som lugn och ödmjuk och hans stora intresse genom livet har varit blommor och han lärde sig tidigt även de latinska namnen. Förutom Barney hade han datorn som ett dagligt sällskap. Han hade just kommit tillbaka efter två hjärtinfarkter och en bypassoperation. Men allt ändrades den där lite molniga söndagen den 18 mars. Klockan var runt halv sex och Carl-Erik Cedvander hade gått till torget för att handla på Hemköp. Han band Barney vid en papperskorg utanför affären.
Det fanns ett tjugotal personer runt torget. På det gröna konstgräset bredvid fontänen fanns två kvinnor som lekte med sina barn. Vid den lilla karusellen och träkrokodilen befann sig sju pojkar i femtonårsåldern.Jag har sällan sett sådana kraftiga skall- och hjärnskador efter misshandel. Halva ansiktet är intryckt och krossat.
Läkare till polisen
När Carl-Erik Cedvander kom ut med sin kasse fick han av en annan hundägare veta att ungdomarna retat hans hund och bland annat sparkat en burk mot den. Carl-Erik Cedvander blev arg.
Barney är en bouvier, lurvig och nallebjörnsliknande. Pojkarna tyckte den såg rolig ut.
Carl-Erik Cedvander gick fram till en av killarna som satt på krokodilen. Om det gått att tala med Barney hade vi fått veta exakt vad som hände.
Nu finns det olika versioner, men alla slutar med att Carl-Erik faller baklänges ner i den torrlagda fontänen med en av pojkarna över sig och där nere misshandlas han med slag och sparkar av flera ungdomar.
Folk ropar: ”Sluta, vad håller ni på med!” En man hoppar ner i fontänen för att stoppa misshandeln. Pojkarna flyr men en av dem vänder tillbaka, tar sats och riktar en kraftig spark mot Carl-Erik Cedvanders huvud.
Pojken på krokodilen, 15 år gammal och senare åtalad, säger i förhör att han är jätteledsen och vill be mannen om ursäkt.
På frågan om han vet hur mannen mår nu, svarar pojken att han kanske har ont i sin näsa eller huvudvärk. Det fanns inga synliga skador, påstår han.
Men på Sahlgrenskas neurologakut har de en annan uppfattning. Carl-Erik Cedvander har mycket allvarliga hjärnskador med massiva blödningar, delar av hans kranium har krossats, lossnat och tryckts in. Hans liv hänger på en skör tråd. En erfaren läkare säger till polisen: ”Jag har sällan sett sådana kraftiga skall- och hjärnskador efter misshandel. Halva ansiktet är intryckt och krossat.”
Pojkarna identifieras snart av polisen. De är sju stycken, sex av dem går i nionde klass och den sjunde som är 14 år går i sjuan.
Det är svårt att få klarhet i vem som gjorde vad under misshandeln. Till sist åtalas två av pojkarna, 15 och 16 år gamla, för ”synnerligen grov misshandel”.
Händelsen på Kortedala torg har rört upp kraftiga känslor. Det faktum att de sju pojkarna har invandrarbakgrund har dessutom triggat igång främlingsfientliga personer. Näthatet är grovt: ”Peter Mangs var inne på rätt linje. Släpp ut honom!”
Alla pojkarna gick på Hjällboskolan, några kilometer norr om Kortedala. Några föräldrar till dem utrustade med megafon ropade tillsammans med elever slagord på skolgården mot skolans rektor Peter Holmqvist. De ansåg att han smutskastat pojkarna genom uttalanden i medierna.
– Jag uttalade mig inte om enskilda utan om en grupp, säger han till SvD. Det finns gängbildning med inslag av narkotika, en allmän bild som bekräftas av polisen.
Alla sju pojkar hörde till skolans ”orosgrupp” med stor frånvaro och signaler om störande beteende utanför skolan.
Peter Holmqvist anser att för mycket fokus hamnat på skolan.
– Händelsen inträffade en söndag, säger han. Men det är vi som får stå till svars. Vi har lagt ner mycket energi på att hantera detta. Nu har det hamnat där det ska vara, i rättsväsendet.
Två sidor
Åklagaren: Yrkar på sluten ungdomsvård – tio månader för 16-åringen och nio månader för 15-åringen. Pojkarna har själva medgett att de sparkat Carl-Erik Cedvander, men hävdar att de rör sig om nödvärn. Åklagaren menar att båda utövade grovt våld och i samförstånd deltog i misshandeln.
Försvaret: Yrkar på att både 15-åringen och 16-åringen ska frikännas. Enligt försvarsadvokaterna saknar åklagaren bevisning och under rättegången har endast ett vittne kunnat peka ut en av pojkarna, 15-åringen. Det är därför inte utrett vem som gjort vad, menar försvaret.
Cirka två månader efter misshandeln vaknade Carl-Erik Cedvander upp på sjukhuset. Han är nu tillbaka med Barney i lägenheten.
Han är blind på vänster öga, har afasi och minnesförlust över två år tillbaka. Han var med på rättegången men han ”sov i två dagar efteråt”.
Håkan Juhlin som är ungdomskamrat till Cedvander brukar besöka honom varje vecka.
– Han har gjort fantastiska framsteg, säger han. Men jag märker att han är mer dämpad och skygg. Om han inte tvingades ut med hunden hade han nog inte lämnat bostaden.
Carl-Erik Cedvander har varit på Kortedala torg men kände inget obehag eftersom han inte kommer ihåg något av händelsen.
Han minns heller ingenting om hur man hanterar en dator. Och han vet inte längre namnet på en enda blomma.
