- Uppehållstillstånd är den enskilt viktigaste faktorn, säger Lotta Wiberg, chef för Flyktingenheten vid barn- och ungdomspsykiatrin.

Sedan i mars 2005 har barn- och ungdomspsykiatrin i Stockholm utvecklat vården av barn med uppgivenhetssymtom - de apatiska flyktingbarnen.

- Det är jättebra att 31 barn har tillfrisknat, men det hade varit ännu bättre om det hade varit 40, säger Lotta Wiberg.

Hon har författat rapporten ”Från uppgivenhet till skolstart” som offentliggjordes på torsdagen. Av rapporten framgår att samarbetet mellan barnmedicin, skola, socialtjänst, barn- och vuxenpsykiatri var en viktig faktor för att de apatiska barnen skulle bli bättre. Viktig men inte den viktigaste:

- Uppehållstillståndet gör så att föräldrarna och familjen förstår att det finns en framtid. Och när föräldrarna har hopp kan man också vinna över barnet, förklarar Lotta Wiberg.

Många av de apatiska barnen kommer från familjer som redan varit utsatta för trauma, separationer och förluster. Lotta Winberg understryker att mycket av arbetet med de apatiska barnen återstår. Det behövs mer kunskap om de riskfaktorer som finns för uppgivenhetssymtom, för att bättre kunna förebygga det:

- Ju sjukare barnen blir desto svårare får de att tillfriskna och desto längre tid tar det. Det handlar ju om förlorad tid i barnens liv och är därför oerhört väsentligt, förklarar hon.

Många av de barn som tillfrisknat har också kunnat återvända till skolan, även om lärare hela tiden funnits tillgängliga och ibland även suttit på sängkanten. Uppehållstillstånd ger även skolplikt.

- Men det är inte skolplikten som driver dem utan en längtan att få en normal vardag, och där är skolan viktig, säger Lotta Wiberg.

Hon minns särskilt en pojke som under två års tid suttit apatisk i en rullstol, matad genom en slang till magen av sina föräldrar.

- När jag kom tillbaks efter semestern åkte han skateboard i våra behandlingslokaler. Det var en fantastisk upplevelse - det är sådant som gör att det blir roligt att gå till jobbet varje dag.