”Simply the best, better than all the rest, better than anyone.”

Moderatledaren Fredrik Reinfeldt nynnar med i en av rocksångerskan Tina Turners mest kända låtar.

– Äntligen lite bra musik, skämtar folkpartiledaren Jan Björklund.

Alliansens partiledare är på utflykt. Bussen styr mot ett köpcentrum utanför Stockholm. Längst bak sitter centerledaren Annie Lööf och Kristdemokraternas Göran Hägglund. På raden framför dem har Fredrik Reinfeldt och Jan Björklund tagit plats. Frågan för dagen är ungdomsarbetslösheten.

Hur ska ni få bukt med den? lyder journalisternas frågor. De andra tre sneglar lite på statsministern. Fredrik Reinfeldt är den som ska ta till orda. Så ser alliansens egen liturgi ut. Förkörsrätten tillhör den som är störst – och det är med god marginal Moderaterna.

På parkeringsplatsen möter ett gäng SSU:are upp. Det är näringsministern som är deras måltavla. ”Ska vi ge en varm applåd till Annie Lööf för att hon säljer vapen till Kina? Well done, Annie”, skanderas det. ”Seriöst”, fräser statsministerns presschef irriterat.

37,5 procent. Så ser det väljarstöd ut som alliansen skulle få om det vore val idag, enligt Sifos senaste väljarbarometer. Då är inte Kristdemokraternas procent medräknade eftersom partiet skulle ramla ur riksdagen. Socialdemokraterna verkar återigen ha kopplat greppet om rollen som största parti.

Fredrik Reinfeldts parti är inte längre ”better than all the rest”.

Det är förklaringen till att Moderatledaren först utsåg en ny partisekreterare och i veckan också kastade in en gammal partisekreterare, Per Schlingmann, i leken.

Kent Persson, en kortklippt 41-årig örebroare med pekfingret ständigt i närheten av twitterknappen, tar emot i samma rum där Per Schlingmann under sin tid drack kaffe ur en mugg prydd med texten Jesus is coming.

– Jag har fått ett rätt tydligt uppdrag av Fredrik Reinfeldt och ett stort mandat för att lägga grunden för att vinna ett tredje val på raken, förklarar Kent Persson.

Hur ska du slå dig in i maktkonstellationen Reinfeldt-Borg-Schlingmann?

– Vi har en tydlig ledning med Fredrik Reinfeldt där jag nu ingår. Det är klart att de nya Moderaterna är större än bara de här personerna. Kraften har ju varit att vi har gjort stora förnyelseprojekt.

Internt i partiet tolkas det nya dubbelkommandot som att partiet nu är satt på krigsfot för att kunna möta de socialdemokratiska huvudmotståndarna. Från annat M-håll ses Per Schlingmann inte bara som en side kick utan som en överrock. ”Schlingmann behövs om det ska tänkas nytt”, säger en moderat med god insyn.

Jesus is coming?

Det återstår att se.

VÄLJARNA.

På sina dagliga resor Örebro–Stockholm–Örebro, morgontåget går 06.56, kommer Kent Persson de närmaste två åren att ha tre ord som ständiga reskamrater. Väljarna. Politiken. Regeringsfrågan. De tre hänger ihop som fadern och sonen och den helige ande, politikens treenighet.

En viktig varningsklocka för Moderaternafanns att läsa i det finstilta i Sifos senaste väljarbarometer. Där framgår att i takt med att stödet för Socialdemokraterna har stigit så har Moderaterna förlorat sin majoritet bland de förvärvsarbetande.

Efter valet 2010 var det en sak som smärtade den dåvarande S-ledaren Mona Sahlin ”allra, allra mest”. Av de väljare som hade arbete hade 32 procent röstat på Moderaterna, medan bara 22 procent lagt sin röst på Socialdemokraterna. ”Vi är arbetarrörelsen som ratades av dem som har ett jobb”, förklarade Mona Sahlin inför LO:s representantskap kort efter partiets stjärnsmäll.

Den borgerliga regeringen har satsat en stor del av sitt sparkapital på att vinna just den här tunga väljargruppen genom sänkta inkomstskatter för löntagare, det så kallade jobbskatteavdraget. Är nu Det nya arbetarpartiet på väg att ratas till förmån för Det gamla?

– Det är något vi måste ta på allvar. Vi måste fundera över varför det har blivit så. När det gäller jobbfrågan måste vi gå tillbaka till det som är vår styrka: att se samhällsproblemet och komma med konkreta förslag på hur vi ska lösa det, säger Kent Persson.

En annan grupp som de nya Moderaterna också måste säkra för att lägga grunden till ett långt regeringsinnehav är kvinnorna, i synnerhet de offentliganställda. Trots att Fredrik Reinfeldt på sina resor träffat många kvinnor i vård, skola och omsorg så har han aldrig riktigt lyckats övertyga den här gruppen om sin förträfflighet. Kent Persson tror sig sitta inne med förklaringen.

POLITIKEN.

Hemläxa är ett populärt ord i politikerkretsar. En nyutnämnd partisekreterare kan signalera att han tar en fråga på allvar utan att han för den skull framstår som en magsur kritiker av sina föregångare, läs Per Schlingmann.

Kent Persson står inklämd i en trång liten radiostudio, riggad av Moderata ungdomsförbundet. Det är premiär för deras så kallade podcast, nedladdningsbar radio, och den nya partisekreteraren är förste gästen ut.

– Den dagen vi slutar se samhällsproblemen och tycker att allt vi gör är bra, då kommer väljarna att fly, är en av de visdomar Kent Persson levererar och de tre unga MUF:arna på plats ser ut att gilla det de hör.

Det är uppenbart att Kent Persson, när det gäller politiken, tycker att en hel del bör göras annorlunda för att nå de väljargrupper som nu drar öronen åt sig.

– Jag mötte en sosseväljare hemma i Örebro. 2006 röstade han på oss. Borg och Reinfeldt, som han sa, de har levererat det de har lovat. Men jag röstar inte på er lokalt, för ni är ju moderater. Törs man verkligen lita på er när det bränner till i välfärdsfrågan?

Moderaterna gjorde ett sämre val lokalt än på riksplanet 2010. Det oroar Kent Persson, förklarar han senare. För, som han säger, val vinns på människors hemmaplan. Då väger vård, skola och omsorg tungt.

– För många människor är välfärdsfrågan helt avgörande för hur de röstar. Då tror jag fortfarande att det handlar rätt mycket om ”är de nya Moderaterna på riktigt?”. Där har vi en hemläxa att göra.

Moderaterna måste förklara att med fler i arbete så blir det mer pengar till välfärd, men partiet måste också ta fram nya förslag som möter människors behov. Ett av Kent Perssons exempel: kommunerna måste erbjuda förskola på obekväm arbetstid.

Och så till jobbpolitiken. Det kommer att handla om fler jobbskatteavdrag:

– Det gör faktiskt lite ont i själ och hjärta när jag träffar familjer där båda jobbar heltid och ändå inte får det att gå runt, säger Kent Persson.

Skattepolitiken är en ”moralisk fråga”, poängterar han, det handlar om att göra rätt för sig.

Men jobbskatteavdraget i all ära; Kent Persson anser att det krävs en större arsenal för att partiet ska fortsätta att vara en trovärdig arbetslöshetsbekämpare.

– Vi får inte fastna i en del av lösningen, jobbskatteavdraget. Vi måste göra det enklare att starta företag. Vi måste stötta små och medelstora företag.

Här finns ytterligare en hemläxa. Nej, det handlar inte om kritik, även om Moderaternas högsta ledning fram tills nu mest har gjort det till en sport att kritisera delar av näringslivet.

– Företagen är motorn till att vi kan få resurser till välfärden. Alliansregeringen har gjort mycket, men jag är otålig och tycker att det finns mer att göra.

Men än så länge är Kent Persson inte mer exakt än så här:

– Moderaterna måste utveckla sin företagspolitik och vara ett parti för företagare.

På väg till tåget för att ta sig hem till Örebro kastar sig Kent Persson ut i trafiken vid Tegelbacken för att hinna före bilarna. Armarna åker ut som flygplansvingar. En liten show kostar han gärna på sig.

Man får känslan att han gärna kastar sig ut, om det så är i trafiken eller den politiska hetluften. Så är Kent Persson inte heller okontroversiell.

Hemma i Örebro har det kommit beskyllningar om toppstyrning och med sin frispråkiga blogg har han inte alltid passat in i den gängse bilden av en moderat.

Men det handlar, som han säger, om att vara ”lagom obekväm” – och om hur man formulerar sig. Hemläxa låter bättre än bakläxa.

REGERINGSFRÅGAN.

En sensommardag inför valet 2006 samlas fyra partisekreterare med familjer på ett lantställe i Trosa skärgård.

Festfixare är Moderaternas partisekreterare Sven Otto Littorin och hans hustru Ann. Det ska bli traditionell svensk kräftskiva.

Barnen hoppade i studsmattan, minns en av de inbjudna, Johan Jakobsson (FP). Med var också Jöran Hägglund (C) och Urban Svensson (KD).

– Det var ju trevligt. Det var helt socialt inriktat, berättar Johan Jakobsson.

Den där sörmländska augustikvällen ska ses i ett särskilt ljus. Den var en del i en strategi för att spinna allt starkare band mellan de ledande företrädarna för de fyra borgerliga partierna. Högnivåmötena i Maud Olofssons Högfors och Göran Hägglunds Bankeryd var visserligen framför allt välregisserade massmediala tillställningar, men Johan Jakobsson menar att de också hade en annan funktion.

– Sitter man hopkurad tillsammans i en liten stuga i skogen så blir det ju på ett annat sätt än om man sitter i konferensrum i Kanslihuset. Man lär känna varandra mer som människor än som företrädare för konkurrerande organisationer.

Så lades grunden för ett långsiktigt regeringssamarbete. Det som har varit ett av alliansens starkaste kort i kampen om makten.

Men tiderna förändras. Ingen av de ursprungliga partisekreterarna är kvar och två av partiledarna har avgått. Kvar finns Fredrik Reinfeldt och Göran Hägglund.

– Kretsen som var uppfylld av den där stämningen 2005 och 2006; den är ju krympande, konstaterar Johan Jakobsson.

Men för Moderaterna är alliansen fortfarande nyckeln till framgång och Kent Persson ser det som en av sina viktigaste uppgifter att gjuta ny energi i samarbetet.

– I valrörelsen 2006 var det många väljare som uppfattade att det fanns ett starkt engagemang och en vilja och glädje i borgerligheten. Det måste vi hitta tillbaka till. Alliansen behöver fördjupa sitt samarbete både politiskt och kampanjmässigt.

Det har varit en utmaning att sitta i minoritet, medger Kent Persson. I höstas pläderade han för att de borgerliga borde erbjuda Miljöpartiet plats i regeringen. Nu har han kommit på andra tankar.

– Jag tror att det finns en del att arbeta på när det gäller personkemin mellan alliansen och Miljöpartiets nya språkrör. Min bedömning är att det inte går att förhandla med dem alls. Det blir svårt för oss att hitta ett djupare samarbete med dem.

Men det parlamentariska läget kan fortsätta att oroa även efter valet, då Sverigedemokraternas väljarstöd ser ut att vara stabilt.

– Det är inte osannolikt att vi, oavsett valutgång, kan komma att ha en minoritetsregering. Det kan bli en tuff utmaning för oss att ro i land ett majoritetsstyre, säger partisekreterare Persson men svarar samtidigt nej på frågan om han är beredd att ta in något annat parti i alliansen.

Kent Persson sätter sig tillrätta när tåget rullar ut från Stockholms central. Det blir tidig hemresa idag, redan vid tretiden, eftersom han ska hinnas med att tackas av som ordförande för Moderaterna i länet. Som lokal ledare har han inte vunnit något val i det S-märkta Örebro. Nu väntar en än större utmaning. Själv varnar Kent Persson: Det finns mer substans i Stefan Löfvens 35 procent i opinionsmätningarna än vad det någonsin gjorde i Håkan Juholts.

– Skärper vi inte till oss kommer vi att få det tufft att vinna nästa val.

Men vid sin sida har Kent Persson sedan i torsdags Per Schlingmann.

Är frälsaren återuppstånden?