NY TEORI OM UNIVERSUM. Vad fanns före vårt nuvarande universum och vad kommer att ske med det i en avlägsen framtid? En ny teori utmanar vad de flesta hittills trott.
– Spåren är som blinkningar, signaler, som påminner om tidigare evigheter. Enligt min teori kommer vårt universum heller aldrig att kollapsa i någon ”big crunch”, säger Penrose i en exklusiv intervju med SvD.
Sent i höstas kom boken Cycles of Time där Roger Penrose lanserade sin idé att ett universum i taget kommer och går i en ändlös serie cykler. Efter big bang expanderar det, accelerande och oändligt. Till slut är det tömt på materia. Då finns inget som är stort eller litet, långt eller kort, utan allt mätbart smetas ut till att vara samma sak. Det ofantliga, iskalla och tomma blir likvärdigt med det pyttelilla, glödheta och supertäta, menar Penrose. Ur det får vi ett nytt big bang, men av en annan anledning än vad man beskrivit i tidigare teorier.
Hur sker den där övergången från enorm tomhet till minimal massa?
– Ja, det är en konstig idé. Galen om du vill, skrattar Penrose. Den bygger på en massa ekvationer…
Och det är också här han blir som mest kritiserad i sin teori Conformal Cyclic Cosmology. Han är känd för att vara spekulativ, och inte ens professionella fysiker förstår hur han får ihop det.
– Visst kan det finnas en matematisk ekvivalens, men frågan är om den är fysikalisk, säger Sören Holst, teoretisk
fysiker vid Stockholms universitet.
Signalerna från den kosmiska bakgrundsstrålningen, bevisen för att det funnits tidigare universa, förklarar Roger Penrose och hans kollega Grigor Gurzadyan med de energiutbrott som uppstår då svarta hål krockar. Det ger upphov till fotoner och gravitationsstrålning som fortplantar sig ungefär som när regndroppar bildar ringar på vattnet, genom ett mönster av överlappande vågor. Det är det mönstret som överlever i övergången till ett nytt universum.
– När vågorna når oss får vi bevis för att tidigare universa funnits före oss, säger Penrose. Det är visserligen mycket små skillnader, men vi kan urskilja signalerna.
Tillsammans med Gurzadyan har han analyserat mikrovågsdata från WMAP – den rymdsond NASA sände ut 2001 för att mäta den kosmiska bakgrundsstrålningen. Förra veckan la de fram nya resultat där de påstår sig ha kunnat identifiera många fler koncentriska cirklar i WMAP:s verkliga data än vad som kommer fram i simuleringar.
– Det beror på att de fortfarande inte klarar att utföra simuleringarna rätt, säger Ingunn Kathrine Wehus, teoretisk astrofysiker i Oslo och först med att tillbakavisa Penroses teori i december.
– Därför tolkar Penrose/Gurzadyan resultatet som till exempel kollisioner mellan stora svarta hål i en tidigare universumcykel och att dessa skulle ha placerat ringformade signaler på himlen. Vi menar att de kan förklaras med slump.
Penrose säger till SvD:
– Vi hävdar att vår bild med fler cirklar är bevis för tidigare universa och inte kan förklaras med slumpen.
Vilken teori hotas mest av din teori?
– Uppblåsningsteorin (inflationsteorin). Enligt den idén skulle den extremt snabba expansionen efter big bang förklara en massa olika saker, men jag menar att förklaringen nu finns i den expansion som skedde i ett universum före vårt eget.
