KALMAR-MALMÖ, SvD

Från lotsbåten på väg ut till ubåten är vyn som hämtad ur marinens värvningsbroschyr. En av Sveriges återstående fem ubåtar, HMS Uppland i svart silhuett i morgonssol i ett stilla Kalmarsund. Den tillhör den modernaste Gotlandsklassen, byggd 1999.
Vi hoppar ombord och klättar upp inuti tornet. Häruppe möts vi av en mäktig syn: den trubbiga stäven nedanför oss plöjer skummande undan det grönskimrande vattnet. Marschfarten är åtta knop.


Periskop upp! Vakthavande officeren Rolf Fornander snor runt som en vessla och kontrollerar snabbt läget på ytan.
Foto (båda bilderna): Yvonne Åsell


I en dramatisk brand- och sjukvårdsövning mitt i natten, och i undervattensläge, tar besättningen på friskluftmasker.

Här finns ingen kommandobrygga att glänsa på, endast en rak stålskiva med plats för två. Den spartanska utformningen beror på att svenska ubåtar är just ubåtar - endast 20 procent av gångtiden sker i ytläge. En segelbåt passeras med god marginal.
- Folk blir nyfikna och kommer nära när de ser en ubåt, men inser inte att det bara är en tredjedel som syns. En 60 meter lång ubåt måste ha plats att gira, säger löjtnant Torbjörn Lennartsson.

Han sitter utan något skydd uppe på torntaket för att få bättre överblick och styr via muntliga kommandon till manöverrummet i ubåtens inre. Vinden ökar och sliter tag i Lennartssons sjökort som landar i Kalmarsund.
Det ger en föraning om nästa natt när vi åter går i ytläge. Då är det inte lika idylliskt, då slår sjöar, regn och åskbyar över bryggan.

Men nu har klockan passerat fem på morgonen. Vi klättrar ned i ubåten - ett avancerat stålrör, men bara 6,2 meter brett och utan fönster. Frukost serveras med nybakat bröd, men måltiden måste ätas i fyra omgångar i den trånga mässen. Här känns tryggt men instängt.
Halva besättningen, 15 man, har varit igång sedan midnatt och törnar in. Endast ubåtschefen har egen sovplats, alla andra delar binge med någon ur den andra vakten. De värnpliktiga sover i trälårar, "Pudaslådor", nere i det kyliga torpedrummet. Man kan knappt tro att ubåtstjänst är frivillig.
- Det är rätt kul, väldigt trevlig stämning och bra relation till befälen. Här är man mer arbetskompisar som jobbar ihop med mycket eget ansvar, säger värnpliktige Gustaf Walås, systemtekniker.

Av ubåtens tolv värnpliktiga har elva sökt vidare i försvaret. En av dem är Ingrid Oscarson från Enköping som växlar mellan signalspaning, att styra båten och att lyssna under vattnet som sonaroperatör. Hon är enda kvinnan ombord.
- Jag behandlas precis som alla andra. Jag släpar omkring lika mycket grejor som dom. Den lilla jargong som finns passar mig utmärkt - det är en väldigt bra stämning.
- Men när vi varit på ubåtsjaktövning i tre veckor i undervattensläge utan att se solljus, då var jag helt slut efteråt, berättar Gustaf.

Uppland har ett världsunikt Stirlingmaskineri, vilket gör att ubåten kan vara dold veckovis. Den behöver inte gå upp mot ytan, snorkla luft till dieselmotorerna för att ladda batterierna och därmed röja sig. Ubåtar har alltid hållits hemliga. Grundidén är ju att en motståndare inte ska veta var de är.
Under kalla kriget var de svenska ubåtarnas krigsuppgift att sänka stora truppfartyg i Waszawapaktens invasionsflotta.

Under 1980- och 90-talens ubåtsjakter bedrevs topphemlig "framskjuten spaning". Miljöpartiet anser nu att ubåtarna är förlegade och vill stoppa order på två nya båtar. Samtidigt fyller det svenska ubåtsvapnet 100 år 2004. Jubileet har blivit en förevändning att gå upp till ytan och visa sig för svenska folket.

- Om man inte vet och har insett vad svenska ubåtar presterar och klarar av - då är det också svårt att förstå värdet av dem. Våra ubåtar är en resurs som efterfrågas hela tiden, både nationellt och internationellt, säger fartygschefen örlogskapten Fredrik Norrby, 35 år.
Han har nyligen övat mot brittiska flottan där Uppland var ett svårfångat byte: "vi hade överläge hela tiden".

Ett rött ljus blinkar till i taket. Dykning! Dyksignalen skär genom båten. I manöverrummet är alla tio operatörsplatserna bemannade. När ubåten börjar luta framåt känns ett ögonblick att den blir mer känslig för sjögången. Så planar vi lugnt ut och intar slutligen periskopdjup, 14 meter. Sjögången känns bara svagt här nere.

Uppland kör mitt i det tätt trafikerade Bornholmsgattet med 20-talet fartyg omkring oss.
Radarekon på ytan paras på bildskärmarna med ljuden under vattnet så att vi har total kontroll av andra fartyg. Ljuden fångas upp av de tre sonaroperatörerna som sköter sonarerna.
- Mål 13, handelsfartyg på väg mot oss. Avstånd?
- Nytt fartyg bäring 091!
- Det är en höghastighetsfärja, fart 42 knop.
Till slut tas radarmasten ned, och även periskopet. I hörlurarna från sonarerna öppnar sig ett dolt undervattenskosmos. Här pågår en ständig konsert, påminner om elektronmusik av Ralph Lundsten. Sus och bubblande ljud som bryts av modernare rappande ljud: propellrar och maskinerier.

Vakthavande officer Rolf Fornander rör sig snabbt som en vessla och tar när det behövs blixtsnabbt upp och ner periskopet för att bedöma avstånd till nya fartyg.
Periskopet visar en färja på avstånd, men vilken? Ljudet dissekeras i detalj: propellerblad, varvtal, maskineri, kännetecken. Ubåtens eget datoriserade ljudbibliotek ger besked: 44 fartyg är tänkbara. Men detta finns inte med. En ny dator slås på med röd varningsskylt: HEMLIG. Till slut identifieras färjan och en nytt akustiskt fingeravtryck läggs in i Sveriges ljudbiblioteket.

- Vi är alltid en spaningsplattform. Allt som är intressant registreras och dokumenteras ombord. Det finns fortfarande verksamhet i närområdet med andra nationer som övar med militära enheter. Om de är ett hot eller inte ska andra bedöma, säger Fredrik Norrby.

Under Irak-kriget skämtades det på sina håll om att Danmark sände en ubåt. På Uppland vet de bättre: danskarna bedrev signalspaning och undervattenspaning mot Iran för att kontrollera att landet inte blandade sig i kriget. En typisk uppgift också för Uppland i någon fredsoperation under ledning av FN, EU eller Nato som Sverige anmält sina ubåtar till.
Vår resa slutar i Upplands modervatten, kajen i Malmö inte långt från konstruktören Kockums, där ubåten visas upp för allmänheten på lördag och söndag.