Att föräldrarna inte bryr sig så mycket om vad deras barn gör på nätet tror Andrea Holtéus och Jenny Lindén beror på att de inte själva växte upp med internet. ”Kontaktmöjligheterna fanns inte för dem på samma sätt”, säger Jenny Lindén.
Foto: Annika af Klercker
Kulturhusets fasad stänger bara delvis ute ljudet av tutor och firande studenter på flaken kring Sergels torg. Andrea Holtéus och Jenny Lindén har fortfarande ett år kvar innan det är deras tur att bada i fontänen, men firar ändå att terminen äntligen är över.
Just nu har de tagit en paus i festligheterna för att prata om utsattheten på nätet. När de var yngre hände det ofta att okända män lade till dem på chattar och ville koppla på webbkameran.
– Det var alla möjliga typer av konstiga typer man inte hade en aning om vilka de var, säger Jenny Lindén.
Oftast var de rätt oskyldiga och ville bara prata. Andra gånger kom de med uppenbara sexinviter.
– Jag kan fortfarande få mejl på Facebook med frågor som ”ska vi gå hem till dig eller mig”, säger Andrea Holtéus, och konstaterar att det kanske var smickrande allra första gången men aldrig längre.
– Många bryr sig inte om vad de säger till tjejer på nätet eller i sms, de gömmer sig bakom något och blir modigare än de skulle vara annars, säger hon.
Själv har de aldrig sagt eller gjort något de inte varit bekväma med på nätet, men de vet att det händer. Problemet tycker de är att många tjejer inte är tillräckligt försiktiga med vilken information de delar med sig.
– Man tänker nog alldeles för lite på vilka bilder man lägger upp, säger Jenny Lindén.
– Man får inte vara så lättillgänglig. Inga nummer, ingen adress, inget sådant, fyller Andrea Holtéus i.
Ingen av dem har lagt till sina föräldrar på Facebook (”aldrig i livet att jag vill att pappa ska se mina bilder!”) och upplever inte heller att det är någon som undrar vilka de pratar med på nätet. Men även om utsattheten fortfarande är stor tycker de att nya sajter som Facebook är bättre än föregångarna.
– Förut kunde man inte välja på samma sätt vem man blev vän med, nu kan man stänga ute de man inte känner. Det hjälper, säger Jenny Lindén.
Varför tror ni tjejer går med på saker de sen ångrar?
– Dels smicker och spänningen, dels att man vill ha nytt umgänge. Är någon tillräckligt charmig kan det ju bli intressant, de vet hur de ska göra, säger Andrea Holtéus.
