- Det är välkommet att akademien vidgar vyerna bort från kvarkar och atomer och ut i rymden, säger SvD:s vetenskapsreporter Dag Bjarke.

Vad har deras upptäckt för betydelse?

- Den har egentligen ingen praktisk betydelse för mänskligheten men det ger oss svar på hur universum bildades och hur himlakropparna klumpades ihop istället för att bli en enda smet, säger Dag Bjarke.

Det var en kvart efter utsatt tid vid lunchtid som Kungliga Vetenskapsakademins ständige sekreterare Gunnar Öquist meddelade att forskarparet får Nobelpriset i fysik för sin forskning om kosmisk bakgrundsstrålning och universums begynnelse.

De amerikanska forskarnas resultat har gett ökat stöd åt Big bang-scenariot om universums födelse, enligt akademiens motivering. Deras mätningar utfördes med hjälp av COBE-satelliten som skickade upp av Nasa 1989.

Big bang-scenariot är det enda som förutsäger en kosmisk bakgrundsstrålning av just den typ som COBE mätte upp. Dess resultat innebar också startskottet för kosmologin som precisionsvetenskap, enligt akademien.

Med svartkroppsform menas att strålningen efter Big Bang har egenskaper som enbart beror på dess temperatur. När strålningen skickades ut var universum nästan 3 000 grader varmt. Därefter har strålningen svalnat i takt med att universum expanderat. Dagens bakgrundsstrålning motsvarar en temperatur på bara drygt 2,7 grader över den absoluta nollpunkten.

- Mather och Smoot kunde räkna fram temperaturen tack vare det perfekta svartkroppsspektrum de första mätningarna visade, säger Lars Bergström, professor i teoretisk fysik vid Stockholms universitet.

Redan 1992 kallade den engelske fysikern Stephen Hawking upptäckten ”århundradets, om inte tidernas, största upptäckt”.

Anisotropi är ett uttryck som beskriver att det finns extremt små skillnader i strålningens temperatur. Dessa avslöjar hur materian i universums barndom började samlas i klumpar - en form av frön som senare skulle bli galaxer, solar och planeter.

- Mather och Smoot kan sägas ha öppnat dörren till det vi i dag kallar precisionskosmologi, säger Lars Bergström.

De amerikanska forskarnas mätningar utfördes med hjälp av COBE-satelliten som skickade upp av Nasa 1989.

Framgången med COBE var resultatet av ett enormt lagarbete med över 1 000 forskare och andra medarbetare inblandade. John Mather samordnade arbetet och hade huvudansvar för det experiment som visade på bakgrundsstrålningens svartkroppsform.

George Smoot hade huvudansvaret för mätningarna av strålningens små temperaturvariationer.

De båda pristagarna delar på tio miljoner kronor i prispengar. John Mather fanns med på telefon när Vetenskapsakademien presenterade priset.

- När jag fick beskedet blev jag både upphetsad och förbluffad, men inte helt och hållet förvånad. Jag visste att vi var med i diskussionen inför kommande Nobelpris, sade han.