Serge Haroche är fransk medborgare och 68 år. David Wineland är amerikansk medborgare och också han 68 år.

Forskningen de båda pristagarna ligger bakom har redan gett oss de mest exakta klockor vi någonsin sett.

– De är också första steget mot kvantdatorer, som kommer att vara snabbare än några datorer vi någonsin sett, säger professor Björn Jonsson vid Vetenskapsakademien.

Haroche och Winelands experiment har öppnat dörren till direkt observation och manipulation av enskilda kvantpartiklar utan att förstöra dem, skriver Kungliga vetenskapsakademien.

Årets Nobelpristagare och deras forskningsgrupper har med hjälp av sinnrikt utformad apparatur lyckats med att i laboratoriet mäta ytterst ömtåliga kvanttillstånd som tidigare var oåtkomliga för direkta observationer.

De har kunnat undersöka partiklarna, kontrollera dem och räkna – något som kan liknas vid att ”dressera men inte röra”, skriver vetenskapsakademien.

Serge Haroche är med på telefon från Paris. Han svarar på frågor i direktsändning.

– Det är svårt att förstå. Jag informerades för 40 minuter sedan. Det är fantastiskt.

Han var på gatan tillsammans med sin fru och gick precis förbi en bänk så han kunde sätta sig ner när han såg att han hade ett inkommande samtal från Sverige.

Han svarar också på om han hunnit berätta för någon.

– Först ringde jag mina barn och sedan ringde jag mina närmaste kollegor utan vilka jag inte hade fått det här priset. En av dem höll en föreläsning och jag sms:ade honom: ”Avbryt föreläsningen och ring mig omedelbart”.

Det ringer hela tiden på Haroches andra telefon vilket bidrar till störningar i sändningen.

Serge Haroche är verksam som professor vid College de France och Ecole Normmale Superieure Paris i Frankrike och David Wineland är verksam vid NICT Fellow vid National Institute of Standards and Technology och University of Colorado Boulder i USA.

En praktisk användning av upptäckterna är en optisk klocka där två joner i samarbete håller tiden hundra gånger noggrannare än dagens standardklocka, det vill säga ett cesiumur. Den ena jonen ”stampar takten” medan den andra håller reda på tiden och meddelar den vidare utan att förstöra jonernas kvanttillstånd.

– Om en sådan klockan existerat sedan tidernas begynnelse hade den i dag räknat fel på högst fem sekunder, säger Anne L'Huillier, professor i atomfysik vid Lunds universitet, som var med på Vetenskapsakademiens pressträff.

TESTA DIG SJÄLV: Quiz – vad vet du om Nobelpriset?

GRAFIK: Här är förra årets pristagare

SÅ GICK DET I FJOL: Accelererande expansion prisas