I dag saknas det nationella riktlinjer som tvingar barnmorskor att fråga gravida kvinnor om de har blivit misshandlade. Den som inte får frågan om våld håller ofta tyst om sin situation.
Kerstin Edin är forskare vid Umeå universitet. Nyligen lade hon fram avhandlingen Perspektiv på partnerrelaterat våld med fokus på graviditetsperioden. Hon är en av många som beklagar att Socialstyrelsen inte utfärdar gemensamma riktlinjer för hela landet.
– Träffen på mödravården är ett tillfälle då vårdpersonal
möter friska kvinnor i fertil ålder. Det sker vid tio tillfällen och då borde man ställa frågor om våld. Det har otrolig betydelse för kvinnan som blivande mamma och för familjen, säger hon.

Tidigare har Svensk förening för obstetrik och gynekologi, SFOG, fört samtal med Socialstyrelsen för att få alla landsting att rutinmässigt fråga om misshandel. De påtänkta riktlinjerna skulle ge bättre graviditetsövervakning.

– Vi ville att Sveriges kommuner och landsting och Socialstyrelsen skulle utarbeta riktlinjer tillsammans med professionen, säger Charlotta Grunewald, som från årsskiftet är ordförande för SFOG.
I avsaknad av myndigheternas riktlinjer kommer ett förslag från SFOG om att landstingen ska fråga gravida kvinnor om eventuell misshandel. Råden kommer att finnas i föreningens allmänna hälsoöversyn som är klar om ett år.

Men trots föreningens arbete betonar Charlotta Grunewald att det är bättre om myndigheterna tog upp frågan.
– Självklart ger det oss bättre stöd. Det är en nationell rättvisefråga. Du ska ha samma rättigheter oavsett om du bor i Boden eller Ystad, säger hon.
I England och USA finns det riktlinjer som yrkesföreningarna skriver och myndigheterna sanktionerar.

Är det en lågstatusfråga i Sverige?
– Det är en prioriteringsfråga, vi föder över 100 000 barn varje år men visst kan man undra i bland, säger Grunewald.
För två år sedan gav Socialstyrelsen ut skriften Jämställd vård där man ansåg att frågor
om misshandel borde tas upp
i mödravårdens journal. Myndigheten skrev ”Journalerna behöver en ny utformning för att markera att frågan ställts”.
– Vi har försökt ligga på Socialstyrelsen och få något att hända. Det har också Barnmorskeförbundet gjort. Alla efterfrågar en
gemensam struktur, säger Katarina Stenson, forskningsansvarig vid Rikskvinnocentrum i Uppsala.
Genom riktlinjer skulle man också komma åt fördomar, hävdar Stenson.

I dag vet man att främst kvinnor med kända sociala problem får frågor om våld.
– Sjukvårdspersonalen är medelålders vita kvinnor. Det är mycket lättare att fråga de som har det struligt för övrigt, säger hon.
Trots att kvinnomisshandel betraktas som ett folkhälsoproblem är frågan för liten för
Socialstyrelsen.
– Vi har riktlinjer på en hel del områden. Det är framför allt om vård och behandling av stora sjukdomar som astma, stroke, lungsjukdomen kol och blodpropp, säger Kerstin Nordstrand, utredare på hälso- och sjukvårdsavdelning.

Finns det inte risk för ojämlik vård?
– Det finns det inom alla områden, vård och omsorg är rätt skiftande mellan landsting, det har med självstyret att göra, säger Nordstrand.

Men mörkertalet är stort, skulle inte frågor blottlägga problemet?
– Det är ett problem bland många, vi måste se vården som en helhet och pekar inte med hela handen, även om konsekvensen är stor för den enskilde, säger Nordstrand.

Mikael Bondesson
08-13 54 12, mikael.bondesson@svd.se