På Svenska Dagbladet stoppades tryckpressarna och tidningen gjordes om när Olof Palme mördades. Många svenskar fick nyheten via morgontidningarna.
När skotten ekade på Sveavägen fanns varken mobiltelefon, internet, webbsidor – än mindre sms och twitter. Radion sände inte ens nyheter på nätterna, och morgon-tv fanns inte. På SvD hade Stockholmsupplagan just gått till tryckpressen klockan 23.30 när en privatperson som brukade tipsa tidningen ringde: ”Skottlossning på Sveavägen.” Kvällsreportern Benita Andersson ringde polisen, men fick inga besked.
–Det tyckte vi var skumt, samtidigt som vi hörde på polisradion att höga chefer hämtades. Då ringde tipsaren igen: ”De säger att statsministern är skjuten.” Det lät otänkbart, minns Mia Bjelkholm som var nattchef, det vill säga högsta chef i tjänst.
Bjelkholm bad en kvällsreporter kontrollera uppgiften med Olof Palmes pressekreterare Kjell Lindström och sände fotografen Ingvar Svensson och reportern Claes-Göran Kjellander till Sveavägen. Lindström svarade yrvaket i telefon ”Är ni inte riktigt kloka?” medan Kjellander bekräftade via fotografbilens kommunikationsradio: ”Det är Palme och han är död.”
–Då stoppades pressarna, vi ringde in folk till tidningen och inom en halvtimme var alla i gång, säger Mia Bjelkholm.
I stor hast gjordes tidningen om. En Palme-kritisk ledare och ett Brännpunktsinlägg mot Palme lyftes ut. Denna natt hann SvD med att göra om förstasidan, skriva ny ledare, skildra brottsplatsen, ge signalementet på mördaren, rapportera från regeringens nattsammanträde, samla politiska kommentarer, ta upp hotbilden mot Palme samt rekapitulera hans karriär i ord och bild.
–Vi tryckte nya upplagor så länge det gick, till 03.30. Sedan fortsatte vi hela helgen. Chocken över vad som hänt upplevde vi inte förrän flera dagar senare när vi hade gått av skiftet, minns Mia Bjelkholm.