Tupparna har utvecklat sin egen strategi för att i sin promiskuösa hönsflock se till att de egna generna förs vidare så ofta som möjligt. En inte helt lätt uppgift, eftersom hönan kan befruktas av flera tuppar som alla kan kalla sig far till de kycklingar som blir resultatet.
När den listige tuppen har parat sig med en av damerna gör han det igen, utan att leverera någon sperma. Men hönorna blir ändå ointresserade av andra tuppar.
Tuppens vinst är att han både säkrar faderskapet och hushåller med sperman, så att han kan få barn med så många hönor som möjligt.

– Tupparna har väldigt bra koll på flocken. Först ser de till att lämna sperma till en viss höna och sedan säkrar de parningen, säger Hanne Løvlie, doktorand vid Stockholms universitet.

Hönsstudierna bedrivs i samarbete mellan zoologiska institutionen och Sheffield- och Oxforduniversiteten. På Tovetorps zoologiska forskningsstation har vissa hönor fått finna sig i att gå med ett slags pessar, av forskarna kallat rumpskydd.
Dessa gör det möjligt att konstatera att fuskparade honor förblir lika ointresserade av mer sex som de som deltagit i äkta kycklingtillverkning.

Även andra djurarter försöker hålla rivaler borta. Bananflugan skickar med ett protein som gör honan ointresserad. Skathannen har ett väldigt sjå med att ranta runt och vakta honan.
Tuppen verkar ha kommit längst när det gäller bekvämlighet.

– Han ligger ett steg före hönan. Frågan är hur lång tid det tar innan revolutionen tar innan hon avslöjar hans sextrick, säger Hanne Løvlie.