Du är här:
SvD.se
Startsidan
Inrikes
Tufft tonårsliv när hjärtat inte hänger med

Tufft tonårsliv när hjärtat inte hänger med

Publicerad: 27 februari 2008, 21.28. Senast ändrad: 28 april 2008, 13.27

Hon vill mer än hon orkar, tappar lätt koncentrationen och måste alltid ha ett mellanmål i väskan. ”Anstränger jag mig för mycket känns det som att andas genom ett sugrör”, säger Malin Skiöld, 16, som försöker leva normalt tonårsliv trots att hon föddes med ett halvt hjärta.

Malin Skiöld tillhör första generationen tonåringar med så kallat enkammarhjärta som räddats till livet genom avancerad kirurgi. Liksom Ludwig Lindström i gårdagens reportage har hon genomgått flera operationer för att kompensera att hennes hjärta bara har en kammare.

Ingreppen som skedde före två års ålder, de kommer hon inte ihåg så mycket av. Men hennes undermedvetna minns och hon känner ett instinktivt illabefinnande varje gång hon måste besöka sjukvården. Ändå upplever hon inte hjärtfelet som något handikapp utan försöker leva ett så normalt tonårsliv som möjligt.

– Jag gör samma saker som kompisarna fast i min egen takt, säger hon när vi träffas på Kunskapsgymnasiet i Globenområdet där hon är elev på samhällsekonomiska programmet.

Egentligen hade hon funderat på att bli skådespelerska eller dansare men insett att det är orealistiskt, bland annat med tanke på hennes skada.

Nu lägger hon all energi på pluggandet och har accepterat att hon blir trött betydligt snabbare än sina jämnåriga.

Med tröttheten kommer huvudvärken men inte lika ofta nu som när hon var yngre, då hade hon under en tid huvudvärk var och varannan dag. Nu vet hon bättre var hennes gräns går. Men visst händer det att hon ibland tänjer på den. Då säger kroppen ifrån. Hon får torrhosta och svårt att andas.

– Jag tappar lätt andan när jag springer och måste alltid tänka på att få tillräckligt med sömn. Det går till exempel inte att sitta och chatta på nätterna, säger hon.

Är hon ute och festar en kväll får hon betala ett högt pris dagen efter.

Under uppväxten har hon testat olika fritidsaktiviteter som ridning och hockey men insett att det kräver för mycket energi.

– Jag brukade kräkas när jag kom hem från ridningen, så trött var jag, berättar hon.

Periodvis har hon inte kunnat vara med fullt ut på skolgymnastiken och fick åka taxi istället för buss när klassen skulle på utflykter.

Men hon har aldrig haft problem med att få kompisar, snarare tvärtom.

– Alla ville åka med i taxin, minns hon med ett skratt.

Höjdpunkterna på året är när hon genom Hjärtebarnsföreningen får träffa kompisarna och gå på konserter och musikaler.

Malin Skiöld tillhör de piggaste av den grupp barn med enkammarhjärta som nu nått tonåren, säger Per Winberg, överläkare på Barnkardiologen på Astrid Lindgrens barnsjukhus;

– En del av barnen måste åka rullstol. De orkar med nöd och näppe gå i skolan. Vissa har också neurologiska handikapp. Förvånansvärt många kan ändå leva ett relativt normalt liv, trots det svåra hjärtfelet. Men framtiden för denna första generation hjärtbarn är fortfarande oviss, tillägger han.