– Jag hoppas kunna börja plugga ekonomi och matte i höst. Det tar väl 3-4 år att bli klar, men sedan vill jag flytta till Spanien. Min bror bor där redan och vi kanske kan starta något ihop, någon rådgivning om placeringar av fonder till exempel, säger han och är väl medveten om att det kan låta som en önskedröm.

Henrik Gustafsson är 24 år och därför tillhör han än så länge gruppen ungdomsarbetslösa. Han har gått på John Bauergymnasiet i Jönköping och utbildat sig inom data och it. Men det är sex år sedan han gick ut gymnasiet och med den snabba teknikutvecklingen är hans utbildning inte så mycket värd idag.

Via Manpower fick han sitt första jobb på Kafa Guldindustri som senare togs över av Proton finishing där han jobbat med ytbehandlingar i sammanlagt 4-5 år. Men i våras tog det slut.

– Det var ett tufft besked, att bli ställd på gatan. Ekonomiskt är det jobbigt eftersom jag har lån på en bostadsrätt och så har jag två hundar. Som tur är har min sambo ett ganska säkert jobb, annars vågar jag inte tänka på hur det skulle gå. Det känns också trist att kosta skattepengar i stället för att bidra med dem, säger han.

Något som oroar Henrik Gustafsson är att kanske behöva flytta. Får han ett erbjudande om ett jobb på annat håll i landet måste han ta det, annars ryker ersättningen.

– Det skapar en väldig osäkerhet. Jag vill ju verkligen inte flytta på mig av det skälet, men vad ska man göra, säger han.

Arbetslösheten har slagit till med kraft även mot Jönköping och grannkommunerna sedan senhösten förra året. 3 600 personer är idag arbetslösa och ska kunna ta jobb direkt vilket innebär 3,6 procents arbetslöshet jämfört med rikssnittet på 4,1 procent.

Bland ungdomar mellan 18 och 24 är arbetslösheten uppe på 4,7 procent, vilket motsvarar 770 personer. Omkring 40 ungdomar i månaden får jobb, men det är fortfarande fler som hamnar i arbetslöshet varje månad. Inte minst var juni en dyster månad då många slutade gymnasiet utan en chans för dem som inte kommer in på högskolan att kunna skaffa sig jobb.

– Visst är det hårt för många, men vi försöker så gott det går med matchningen till jobb. Det handlar om att putsa på CVn, att utnyttja sina kontakter, att försöka hitta inkörsportar om så bara för någon timme i veckan för att få in en fot, berättar Andreas Appelberg, som är tf chef för arbetsförmedlingen i Jönköping som ligger ett stenkast från Högskolan där EU:s arbetsmarknadsministrar diskuterar vad man kan göra åt arbetslösheten i Europa.

Överst på hans önskelista står en bättre marknadsföring mot företagen att arbetsgivaravgiften är halverad om man anställer unga människor. Han vill också ha fler arbetsförmedlare till kontoret, idag har varje förmedlare minst 150 ärenden att följa upp hela tiden. Och så vill han att jobbgarantin med praktik eller utbildning kommer igång tidigare än efter 90 dagar.

– Allt det skulle betyda jättemycket, säger Andreas Appelberg.

Henrik Gustafsson är nöjd med sin jobbcoach, men är annars ganska tveksam till arbetsförmedlingens insatser.

– Det känns som att den bara finns till för A-kassan och regeringen och inte för de arbetssökande. Jag fick ett erbjudande om att köra en pensionärsbuss och jag hade ett intyg med mig att jag fick jobbet bara jag tog busskörkort. Men när jag erbjöd mig att betala halva utbildningen själv sade man bara att det inte fanns några pengar för det på arbetsförmedlingen, säger Henrik Gustafsson.