På diskbänken hemma hos pensionären Jane Horndahl i en tvåa på Södermalm ligger två upptinade kycklingfiléer, en av de många måltider för extrapris hon numera köper. Efter en mager pension på 11000 kronor, samt en försäkring, har hon som ensamstående drygt 4000 kronor att leva för varje månad efter boendekostnader och andra utgifter.

– På något sätt försöker jag ha en förståelse för att regeringen satsar på de som arbetar. Men det som är orättvist är att vi pensionärer måste betala mer skatt än de som jobbar. Vi har också en gång jobbat, säger Jane Horndahl.

Hon fick för några år sedan beskedet att hon har bröstcancer. Därefter tillkom en inflammation i foten vilket gav henne ryggont som tvingar henne till regelbunden sjukgymnastik. Dessutom fick hon bakterier i lungan vilket ledde till en längre tids sjukhusvistelse. Mycket av hennes pengar går till medicin, röntgenbesök och resor till och från sjukhuset.

– Jag känner mig sliten. Att dessutom inte ha tillräckligt med pengar gör att livet inte alltid är så roligt. Medicinen kostar och att kunna gå till exempelvis tandläkaren är i mitt fall otänkbart.

Jane Horndahl tillhör den grupp, pensionärerna, som har varit i fokus i en del av den budgetdebatt som skapat internt gnissel inom alliansen. Kristdemokraternas ledare Göran Hägglund är besviken över att han inte fick igenom sänkt skatt för pensionärer. Trots att det var ett av alliansens vallöften skjuter man på sänkt pensionärskatt till 2013 eller 2014. Och KD:s partistyrelse har ifrågasatt regeringens prioritering på sänkt krogmoms före sänkt pensionärsskatt.

Jane Horndahl håller med:

– Det är helt sanslöst att regeringen satsar på sänkt krogmoms när man inte vet effekterna. Jag tror inte att det leder till några jobb utan i stället till mer pengar i krogägarnas fickor.

Av de 15 miljarder regeringen satsar på nya reformer 2012 går mindre än en tjugondel till pensionärerna. Det handlar främst om det höjda bostadstillägget vilket främst träffar ensamstående äldre kvinnor med låg pension.

Åren 2006 till 2011 har skatten sänkts med 520 kronor i månaden och med en tidigare höjning av bostadstillägget blir den totala effekten en snittförbättring på 760 kronor i månaden. Det gäller både för dem med en garantipension på 7 780 kronor och dem med en tilläggspension på över 16000 kronor. Ligger pensionen lägre, runt 12 000 kronor i månaden, blir effekten någon hundralapp lägre.

– Samtidigt har även andra faktorer spelat in, att bromsen slagit till i pensionssystemet har ätit upp mycket av skattesänkningarna för pensionärerna, säger Ylva Yngveson, chef för Institutet för privatekonomi på Swedbank.

SvD har tagit hjälp av Ylva Yngveson för att få fram de ekonomiska utfallen för några av de största grupperna i samhället. Det är ingen tvekan om att löntagarna har gynnats av regeringens tydliga inriktning på arbetslinjen och jobbskatteavdragen.

Arbetslösa och sjuka har däremot fått det sämre. Exempelvis har ersättningarna i sjukförsäkringen sänkts samtidigt som reglerna ändrats. På samma sätt har de arbetslösa fått sämre ersättningar och dessutom sänkt tak efter 200 dagar.

Studenterna är en annan stor grupp som inte tillhör arbetslinjen. Det är knappast någon enhetlig grupp och förutsättningarna skiftar stort. Några bor hemma och har jobbinkomster, andra bor dyrt och några måste låna extra utöver studiemedlen för att klara sig. Hur mycket föräldrarna stöttar är avgörande för många.

Jämfört med 2006 har studenterna som kollektiv fått höjda studiemedel med sammanlagt 760 kronor i månaden till som mest 8676 kronor i månaden om man pluggar på heltid. Men då är 70 procent en lånedel, resten är studiebidrag. Dessutom har det så kallade fribeloppet höjts från 57000 till 68000 kronor före skatt per termin. Det är den maxsumma man kan dra in på arbetsinkomster utan att det påverkar studiemedlet.

– Problemet för den här gruppen är ju att de skaffar sig lån som de måste betala av när de är äldre. Det kommer att märkas eftersom de också behöver låna till en massa annat, exempelvis en bostad. De tvingas betala av på lånen i fler år än vad som gällde tidigare, säger Ylva Yngveson.

I matsalen på Södertörns högskola drar det ihop sig till lunch. Några har med sig matlåda, andra köper ett par enkla mackor och några käkar dagens. Men många hivar upp sina laptoppar bredvid brickan.

– Ja, man får verkligen välja vad som är viktigast att lägga pengarna på. De här studieåren är tuffa och även om man får det att gå ihop så är det många må-bra-grejer som man får avstå ifrån. Det får komma senare i livet, säger Josef Wijk, 25 år, som går andra året och läser förvaltningsrätt.

Han är gift och har efter flera års sökande fått tag i en studentlägenhet på 43 kvadratmeter som kostar 5500 kronor i månaden. Sedan behöver han SL-kort och köpa kurslitteratur för uppåt 20000 kronor om året. Studiemedlet ger honom drygt 8600 kronor i månaden.

– För att klara det måste jag jobba både i veckorna och på helgerna. Det är läxhjälp på en skola, jag är mentor för några ungdomar på internet, jag har en timanställning hos polisen och jag är studentambassadör här på högskolan.

Sofia Kacim, 21 år, läser andra året på retorikkonsultprogrammet. Hon jobbar i butik på helgerna och har en studentlägenhet som kostar henne 3 000 kronor i månaden.

– Det är mycket jobb hela tiden, men det funkar. Men det som verkligen skulle förbättra något under studieåren är att ta bort fribeloppet helt och hållet så att man kan jobba så mycket som man vill utan att det påverkar studiemedlen, säger hon.

För Malin Eckardt, 26 år, på lärarprogrammet är ekonomin pressad, men framför allt är det bostadsfrågan som är jobbig:

– Jag bodde hemma till jag var 24 och köade till en hyresrätt. Tack vare att mina föräldrar ställde upp som borgenärer lyckades jag sedan få en lägenhet. Situationen i Stockholm är inte okej, det måste byggas fler enkla och billigare lägenheter.