När det nu på nytt är möjligt för allmännyttans hyresgäster i Stockholm att köpa sina lägenheter och ombilda till bostadsrätt är det något Sveaborgs ordförande Radha Deogan avråder till.

–Jag skulle inte rekommendera det till andra. Det är rena renoveringsobjekten man får köpa. Jag tycker att man lurar hyresgästerna lite grand genom att sälja fastigheter i det skicket, säger Radha Deogan.

Bostadsrättsföreningen Sveaborg i Akalla tog över fastigheten med 103 lägenheter från Svenska Bostäder 2001. Snart därefter var det dags för stora renoveringar av fönster, dörrar, portar och tak. Föreningen drog på sig stora lån, och de boende, som lovats minskade boendekostnader vid köpet, fick en höjning av avgiften med först sex procent, sedan med ytterligare 25 procent inom loppet av ett år.

Munther Chole som flyttade in med sin familj för tre år sedan har fått månadsavgiften höjd med 1000 kronor.

–Plötsligt skulle taket renoveras och då höjdes avgiften direkt. Jag tycker att det är bra med ombildning, men man måste se till riskerna, och räkna med att man måste renovera, säger Munther Chole.

Kanske hade det varit lättare att klara de nya utmaningarna om föreningen haft större stabilitet ­ i styrelsen. Sedan bostadsrättsföreningen Sveaborg tog över fastigheten är Radha Deogan föreningens tredje ordförande. Den förra styrelsen avgick bara en månad efter att den blivit vald i maj 2005.

–Ska man omvandla ska man veta att det finns folk som är villiga att ställa upp. Det var en tjej som drev det här med omvandling, men hon sålde och flyttade så fort det blivit ombildning, säger Lennart Blom, som bott i huset sedan 1977.

Radha Deogan tycker också att hon som ordförande fått det hett om öronen. Sedan hon tillträtt tog föreningen i höstas steget in i HSB.

–Det har varit mycket amatörstyrning och många problem. Många boende kommer från andra länder och känner inte till hur en bostadsrättsförening fungerar, säger Radha Deogan.

Det bekräftas av Mariam Suleiman, som nu står i begrepp att renovera sitt kök som inte rustats på 30 år.

–Att det är så mycket ansvar och kostar så jättemycket visste vi inte om. Vi ska byta köksluckor och har lånat 100000, säger Mariam Suleiman.

Att miljonprogramsområdena står inför stora renoveringar bekräftas av Lasse Skoglund, ombyggnadschef på Svenska Bostäder.

–Vi har gått igenom vårt 50-talsbestånd och är inne på 60-talsbeståndet, efter det är det dags för miljonprogrammet, säger han.

Men problemen med att få medlemmarna att ställa upp i styrelsen och kostsamma renoveringar är inte unika för ytterstaden.

–Det krävs mycket lock och pock för att förmå de boende att engagera sig. Det vanligaste svaret är: ”Jag har så mycket på jobbet och med familjen så det passar inte just nu”, säger Catarina Berggrén, som har erfarenhet både från en mindre förening i innerstaden och från en större i närförort.

I den bostadsrättsförening på Roslagsgatan, med 40 hushåll, där Catarina Berggrén satt i styrelsen under tre år var det precis så.

–Vi blev bostadsrättsförening år 2000. Jag flyttade 2006 och ”lyckades” därmed trassla mig ur styrelsearbetet, men jag vet att det var kris beträffande ordförande när jag slutade, säger hon.

Men bor man i bostadsrätt har man helt enkelt en skyldighet att engagera sig i styrelsen eller på något annan sätt, menar Catarina Berggrén.

–Det är den stora skillnaden mot att bo i hyresrätt men det har inte alla förstått. De flesta ser inte heller svårigheterna med att de flesta som trots allt deltar i styrelsearbetet är ideellt arbetande amatörer utan vana vid upphandlingar och hantverksarbete, säger hon.

Dessa erfarenheter delar hon med många vänner som också bor i bostadsrätt och som engagerat sig i styrelserna.

En annan aspekt, påpekar Catarina Berggrén, är om alla är införstådda med vad de köper – hur väl underhållet huset är och vilka kostnader föreningen har framför sig.

–Jag flyttade till ett större hus, byggt på 60-talet, ombildat 2003 och inte stambytt. Föreningen består av två fastigheter med över 200 hushåll. Nu väntar en våtrumsrenovering. Dessutom behöver taken och balkongerna renoveras samtidigt som isoleringen i vissa lägenheter är bristfällig, säger hon.

Frågan är hur föreningen ekonomiskt ska klara alla kommande reparationer. Lösningen beträffande våtrummen är att föreningen står för det som behöver bytas under fuktspärrarna. Resten får var och en betala.