Stolar kläds inför dagens minnesceremoni för tsunamioffren på hotellet Pearl Village i Phuket. Tältsalen smyckas även med blommor, ett vattenfall och en målning över havet.
Solen håller på att gå ned och färgar himlen rosa över stranden i Phuket. De 140 svenskar som valt att resa till Thailand för att vara med vid ceremonierna för sina nära och kära som omkom i tsunamin på annandagen förra året, är på väg mot stranden, rapporterar SvD:s utsända.
I sina händer har de små bananbladsbåtar med tända ljus, så kallade krathong. De ska skickas ut i havet, enligt en thailändsk sed.
Flera thailändska barägare står vid sidan av och ser på ceremonin med allvarsamma miner.
De har rest hit på egen hand, och ordnat hotell och flygbiljetter själva, men fått ett bidrag på 12 500 kronor från staten för resan.
På plats i Phuket finns också bland andra den nye generalkonsuln Alf Karlsson och representanter för polisen, Räddningsverket och Rådet för stöd och samordning, RSOS.
Under det stora tälttaket på Pearl Village Hotels gröna gräsmatta pågicki går förberedelserna för kvällens minnesceremoni i Phuket för fullt.
De uppradade stolarna sveptes i vita klädnader, blomsterkronor hade fästs i taket och från scenen rann redan ett litet vattenfall ner i en för tillfället uppbyggd grönskande rabatt. De färska blommorna som ska smycka scenen kommer i dag.
Nästa fredag hålls ytterligare en minneshögtid. Och på årsdagen den 26 december ordnas ceremonier både i Sverige och i Thailand.
– Det har varit ett starkt önskemål från början om att ordna både enskilda och gemensamma minnesceremonier i Thailand, säger Birgitta Darrell, som är anhörigansvarig vid RSOS.
De ansvariga gör sig inga förhoppningar om att alla kommer att bli helt nöjda. RSOS anser ändå att man lyckats tillmötesgå behoven till stor del. Bland annat kommer psalm 256 ”Var inte rädd” vara med på något sätt i ceremonin. Det är den ”hemfärdspsalm” som sjungits när de omkomnas kroppar lämnat Thailand för att flygas hem till Sverige.
Om det inte varit för fonden bakom scenen skulle havet som tog så många liv skymtas från sittplatserna i den öppna tältsalen. I stället är en gigantisk graffitiliknande målning med stora grälla vågor i blickfånget. Det var inte vad Birgitta Darrell hade tänkt sig. Kanske kan de stora vågorna uppfattas som stötande, men målningen ska kläs med blommor och då kanske den funkar, säger hon.
– Många anhöriga tyckte att vi tog överdrivet mycket hänsyn i början. De säger: Vad kan väl vara värre än det vi redan gått igenom, säger Birgitta Darrell.
