”Det finns ju skäl mot att ha gamla statsministrar sittande i en regering”, sade Carl Bildt bara timmarna efter att han i oktober 2006 hade utnämnts till utrikesminister i Fredrik Reinfeldts regering.

Man skulle kunna vända på det:

Det finns skäl att ha gamla statsministrar sittande i en regering.

Carl Bildt (M) får sköta svensk utrikespolitik så sköter Fredrik Reinfeldt (M) svensk inrikespolitik.

Det var en politisk bodelning med två vinnare:

•Fredrik Reinfeldt desarmerade en potentiell kritiker av de nya Moderaterna.

•Carl Bildt fick göra det han älskar: åka jorden runt och företräda Sverige i de storpolitiska sammanhangen.

Men när statsministern gjorde svensk utrikespolitik till en enmansshow byggde han också ett monument som saknar fundament.

Inom Moderaterna är den utrikespolitiska diskussionen, vid sidan av den blogg som Carl Bildt ständigt uppdaterar, knappt hörbar. Och de andra allianspartierna lyckas inte göra sig hörda, mer än när det gäller frågor där riksdagen har reell makt. I våras tvingades exempelvis Moderaterna gå med på skärpta regler för vapenexporten.

Förklaringen är att Carl Bildt länge har betraktats som något av en ikon inom borgerligheten. I det tysta har det visserligen framkommit visst ifrågasättande, inte bara mot en del utrikespolitiska ställningstaganden som hållningen i Palestinafrågan utan också mot hans ibland slängiga formuleringar.

Men det är egentligen först de senaste dagarna som det offentligt har vädrats kritik. Desirée Pethrus (KD) förklarade i veckan att utrikesministern borde ha markerat tydligare mot fängslandet av de svenska journalisterna i Etiopien. I gårdagens SvD sade Ulf Hedin, moderat i Kronoberg, att ”här behövs också en ideologisk tydlighet att vi inte böjer oss för några diktaturer”. Det skulle inte ”skada” om Bildt beskrev sin koppling till Lundin Petroleum, menade han. Tillfälle ges när utrikesministern i dag anländer till Moderaternas stämma.

Under de senaste åren har Carl Bildt tvingats utstå KU-granskningar bland annat om sina aktie- och optionsaffärer, sitt bloggande och hur involverad han varit i de omstridda oljeaffärerna i Sudan. De externa kritikerna har varit många, medan däremot partikamrater och alliansvänner som sagt har suttit still i båten.

Men nu ser det ut som om den interna kritiken är på väg att vakna till liv.

Den handlar egentligen inte så mycket om att Carl Bildt skulle sköta sitt uppdrag som utrikesminister sämre på grund av sina tidigare uppdrag i bland annat oljebranschen. Den handlar snarare om utrikesministerns tonträff; som att han inte tillräckligt tydligt står upp för journalisters rätt att granska diktaturer.

Allianspolitiker, som SvD talade med i går, anser att turerna kring Bildt är på väg att bli en belastning. Det ser ut som att marken börjat gunga under utrikesministern.

Hittills har Carl Bildt alltid visat prov på att komma ned på fötterna igen. Det blir svårare för honom om fler av hans allianskamrater börjar lufta kritiken offentligt.