Medan det stockholmska höstvädret ruskar om de olivträd som står kvar på Vasastans talrika bakgårdsbalkonger efter helgens frostnätter brister de improviserade fördämningarna och stormfloderna forsar in över tunnelbanespåren på södra Manhattan.

Orkanen Sandy må rasa över New York, men Trump tower på Femte avenyn står pall. En konstruktion på 58 våningar från 1983 med lobby klädd i rosarödtonad marmor, inomhusvattenfall och dörrhandtag i form av gyllene T, tillika ett av Donald Trumps hem på tillvarons solsida. Redan på 80-talet sågs den som symbol för sin tid – girighetens decennium då Gordon Gekko, huvudperson i Oliver Stones första Wall street-film, sa: ”Greed is good”. Och även om nyare och mer spektakulär märkesarkitektur vida överglänser byggnaden i ogenerad vulgaritet säger det ändå något om dess bestående blingfaktor att den rymmer såväl Guccis flaggskeppsbutik som Quatar airways USA-kontor.

Den pompöse fastighetsmagnaten själv gjorde sig till åtlöje när han häromveckan sa sig ha en fantastisk nyhet – bara för att sedan än en gång i ett utspel med sig själv som huvudperson kräva papper på att president Obama verkligen är den han utger sig för att vara.

Detta fick unge Guardian-journalisten Adam Gabatt att ringa upp Trumps kontor för att i rättvisans namn be Donald John Trump, årgång 1946, att själv lämna ut motsvarande dokumentation om sin person. Han nådde fram till Trumps rådgivare Michael Cohen som till en början undrande, men sedan alltmer bryskt, avvisade honom.

Samtalet ligger på nätet (sök på: Guardian, Gabatt, Trump) och framstår för en utomstående framför allt som en fyra och en halv minuts studie i de kulturella skillnaderna mellan USA och Storbritannien.

Där Cohen är stöddig och burdus är unge Gabatt vältaligt artig och witty på ett så attraktivt sätt att jag inte bara kommer att tänka på skillnaderna mellan den senare och primitivare USA-versionen av tv-serien The Office gentemot det överlägsna brittiska originalet, utan även på att alla tjejer jag kände på 80- och 90-talen hade gått igenom minst en engelsk pojkvän.

Utan att veta om det axlar Guardianjournalisten Gabatt och Trump-hejduken Cohen en lång och klichérik teatertradition i hur sketchen engelsman möter amerikan ska spelas. Rollfördelningen är sig lik – alltifrån klassiska Hollywoodkomedin ”Ruggles of Red Gap” från 1935, där en engelsk lord förlorar sin butler (Charles Laughton) i poker till en nyrik amerikansk lantis, via britten Toby Youngs självutlämnande uppgörelse med New York i ”Hopplös och hatad av alla”, filmatiserad år 2008.

Genren amerikansk-brittisk kulturkrock drivs till sin parodiska spets i Anthony Baxters på många filmfestivaler prisbelönade polemiska dokumentär ”You’ve been Trumped”. Där spelar Donald Trump själv huvudrollen som amerikansk miljardär som låter bygga golfbana på en naturskyddad kust framför lilla skotska byn Balmenie. Om lokalbefolkningens hemmiljö säger han: ”De lever som grisar i en äcklig slum.”