Grindsgatan 33

Här levde Tranströmer de första tre åren av sitt liv, innan föräldrarnas skilsmässa. Hade han bott kvar hade han funnit att tillgången på frisör- och kemtvättsverksamhet är mycket god.

Folkungagatan 57

I dag sitter föräldralediga Södermalmsbor och dricker latte på fiket på nedre botten. På 40-talet bodde Tranströmer här på femte våningen och hade tonårsångest. ”Om dagarna i skolan den dova myllrande fästningen. I skymningen gick jag hem under skyltarna” skriver han i dikten ”Från vintern 1947”. Och väl hemma var det enda sättet att befrias från ångesten att spela piano, något som fortsatt vara en tröst för poeten.

Runmarö

På lördag bänkar sig finklädda Runmaröbor i hembygdslokalen framför projektorduken. Då blir det Nobelfest för öns egen poet, som tillbringat sina somrar här ända sedan barnsben. Morfadern var lots på Runmarö.

– Folk håller på för fullt och förbereder, säger Lilian Öhrström från Hembygdsföreningen.

Hon berättar att Tranströmer ofta är där, även vårar och höstar.

– Man möter honom på båten, han är alltid så trevlig och prestigelös. Man märker Runmarö i många av hans dikter. Naturen här ute är speciell och har betytt mycket i hans dikter.

Lilian Öhrström berättar att ett visst ökat tryck har drabbat ön efter priset. Själv har hon sett folk på bussen med karta som letat efter poetens ljusblå hus (som bland annat figurerar i dikten ”Det blå huset” från 1983.)

– Men här är man mån om att han ska få vara i fred. Jag tror inte att folk här kommer att visa turister rätt.

Södra Latin

Här gick Tranströmer i skolan. Vilket är något som dagens elever knappast missat. Emma Ringqvist går på litterär gestaltning och fick upp ögonen för poeten efter priset.

– Jag hade inte satt mig in i hans texter innan, men kände till honom. Förut hade jag ingen aning om att han gått på skolan, säger hon.

Själv gillar hon Tranströmers bildspråk och håller på att göra en modern version av en av hans äldre dikter i skolan.

– Det är jättekul, det känns som att Nobelpriset får en helt annan verklighetsförankring. Han har faktiskt gått i de här korridorerna och oroat sig över plugg och läxor.

På skolans sajt har man stolt publicerat en dikt som Tranströmer skrev när han var elev där:

”hunden har sluppit sitt skall

haren har sluppit sin ångest

flöjten har sluppit människans mun

och spelar ensam”

Stigbergsgatan

Här bor Tomas och Monica Tranströmer i ett rött tegelhus, grannar med bland annat Jonas Gardell och Mark Levengood. SvD-fotografen Dan Hansson stod i många år och häckade i trapphuset i en förhoppning att Sverige skulle få en nobelpristagare. I år hörde han en efterlängtad ringsignal innanför dörren. Det var Peter Englund.

– Det hade närmast varit tjänstefel att inte vänta i trapphuset de här åren när vi haft en möjlig vinnare i Stockholm, säger Dan Hansson.

Under åren har han inte bara fått en relation till Tranströmers trapphus, som passande nog är klätt med bokhyllor, utan även till själva poeten och hans hustru.

Naturhistoriska riksmuseet

Skalbaggar, fjärilar - och bärfisar. Inget kryp var för ynkligt för en tonårig Tranströmer som samlade insekter ute på Runmarö. Nu visas samlingen på Naturhistoriska riksmuseet. ”Jag rörde mig i det stora mysteriet. Jag lärde mig att marken levde, att det fanns en oändligt stor krypande flygande värld som levde sitt eget rika liv utan att bry sig det minsta om oss” har Tranströmer skrivit om sitt intresse för flygfän. Poeten har till och med fått en skalbagge uppkallad efter sig, Tranströmers tornbagge.

Katarina kyrkogård

”En elit av döda förstenades

på Katarina kyrkogård

där vinden skakar i sin rustning från Svalbard.”

Katarina kyrkogård är en av få fysiska Stockholmsplatser som nämns i dikterna. Denna bit är från Sex vintrar från samlingen Levande och döda, 1989

Nalen

På tisdag hyllas Tranströmer på Nalen under ”En kväll för Tranströmer”, efter ett initiativ av bland annat Alex Schulman. Bland annat ska Björn Ranelid läsa dikter och Loney Dear spela. Bakom artistnamnet Loney Dear döljer sig Emil Svanängen, som på nya albumet släppte en tonsättning av Tranströmers dikt ”C dur”.

– Det här är min första lyckade pr-groda, jag hade tur och skrev låten precis innan. Men jag älskar Tranströmer, han är min stora favorit.

Det var författaren och vännen Elisabeth Åsbrink som tipsade om dikten.

– Vi mejlar med varandra och jag frågade henne vad han skrev i min ålder för att veta vad han brottades med då. Och när jag sedan googlade dikten på engelska hamnade jag på min egen blogg. Jag hade lagt upp dikten för två år sedan. Jag läste den, fick feeling och gjorde en låt, säger Emil Svanängen.