På det svenska kriscentret och tillfälliga konsulatet i Phuket hade man aldrig tillgång till UD:s datasystem över saknade svenskar. I stället skrevs anhörigas uppgifter ner på papper för hand av otränade volontärer.
Ett stort problem som Rikspolisstyrelsen har med uppgifterna från UD är att personer avförts från listan utan att skälet antecknats.
- Så kan vi inte jobba, säger RPS informationsdirektör Staffan Kellerborg. Vi måste veta att till exempel Petter Svenssons syster som heter si och så har per telefon då och då meddelat att han har hört av sig.

Som SvD berättade i går betyder det att en stor del av arbetet måste göras om. På RPS arbetar under helgen 100 personer med de över 30 000 uppgifter som RPS fick ta över från UD. I Thailand är 35 man inkopplade. Polisen i Sverige har inte fått några papper utan enbart digital information.
Men papper var just det som de svenska volontärerna i Phuket skrev upp saknade svenskars namn på. Endast två volontärer hade datorer där uppgifterna sedan fördes in. En
volontär som arbetade hela natten mellan onsdagen och torsdagen efter flodvågen med att svara i telefon på Sveriges kriscentrum och tillfälliga konsulat på hotellet Pearl Village beskriver arbetet med att upprätta en lista som ”totalt kaos”:
- Vi var oftast ensamma och det fanns ingen tydlig ledning från Räddningsverket eller UD. Det var otroligt rörigt och väldigt svårt att veta vem som bestämde. Det tog 16 timmar innan nya uppgifter fördes in på datalistan eftersom volontärerna först rensade bort dubletter av namn, säger volontären som vill vara anonym.
De datorer som fanns var inte sammankopplade i ett nätverk.
- Jag blir förvånad nu när jag hör att UD över huvud taget har ett datasystem, säger volontären som själv är dataingenjör.
Hon uppger att misstänksamheten mot uppgifter som lades ut på thailändska hemsidor om skadade var stor. Det finns därför exempel på en svensk kvinna som avled på sjukhus i Thailand men där volontärerna ändå sökte efter henne eftersom hon fortfarande stod kvar på deras lista över saknade.

Den som tog ansvaret över listorna i Phuket var Röda korsets informationsansvarige Per Allan Olsson. Han bekräftar att UD:s huvudlista gick att nå från ambassaden i Bangkok, men inte av konsulatet i Phuket. Per Allan Olsson är kritisk till att UD och polisen arbetat med olika datasystem:
- Registreringen ska finnas i ett system med en färdig teknik och utbildad personal. Ett problem har varit att UD inte har beredskap för katastrofinsatser.
Peter Flensburg från Nacka, hans fru och fyra barn överlevde tsunamivågen vid Kata Beach men uppsökte konsulatet på onsdagskvällen för att söka efter sina bästa vänner som saknades. Han är oerhört kritisk till hanteringen av uppgifter om saknade personer:
- Det fanns enbart volontärer där på kvällen. Dagen därpå försökte jag ta reda på om det var Räddningsverket eller UD som var chef, men ingen ville ta på sig det ansvaret. Jag var utskickad av flera oroliga anhöriga och till slut fick vi fram en lista med namn över skadade svenskar på sjukhus från
ambassaden i Bangkok. Den sattes upp på väggen, men när jag ville kopiera den förbjöds jag av en polisman som krävde att den skulle sitta kvar.

Han arbetar själv med datorer och erbjöd sig att konstruera en hemsida åt konsulatet där listorna skulle vara sökbara av alla anhöriga, men fick nej.
- Det hölls flera möten om huruvida personnummer skulle vara med eller inte på de listor som gjordes. Den bunt på minst tio centimeter med fax som kom fördes aldrig in på listan, eftersom de var handskrivna och Röda korset ansåg att de var otillförlitliga. Jag uppfattade att många var rädda att förlora sitt jobb om de fattade ett felaktigt beslut, säger Peter Flensburg.