Ekots avslöjande om Totalförsvarets Forskningsinstitut (FOI) inblandning i byggandet av en vapenfabrik i Saudiarabien kom för över tre veckor sedan. Sedan dess har det med jämna mellanrum kommit fram nya fakta och detaljer kring affären. Idag kom beskedet att försvarsminister Sten Tolgfors avgår.

Det kan vara just tidslängden på affären som till slut knäckte Tolgfors. Helena Wockelberg är statsvetare vid Uppsala universitet och forskar om ministeravgångar, och enligt henne pekar forskningen på att längden på en affär har stor betydelse för hur stor pressen blir på en minister.

– Det verkar som att den här affären fick nytt liv igen den här veckan. Det kan vara det som blev avgörande. Sen är det klart att det inte är betydelselöst vad en minister gjort, det måste finnas substans i vad media skriver. Men forskning visar att ett sådant här problem blir större ju längre tiden går, säger Helena Wockelberg.

Enligt Tolgfors är det inte rapporteringen kring Saudiaffären som varit avgörande – även om den påverkat tajmingen. I stället hävdar han att han under en längre tid planerat att lämna när arbetet med att reformera försvaret var utfört. Även Reinfeldt sa att Tolgfors pratat med honom om detta redan i höstas. Men den förklaringen är inte sannolik, anser Jonas Hinnfors, statsvetare vid Göteborgs universitet.

– Jag har väldigt svårt att tro på förklaringen att han ändå skulle ha avgått snart. I så fall hade Reinfeldt redan haft en efterträdare klar och inte behövt sätta in Elmsäter-Svärd, säger han.

– Det är klart att det statsministern säger kan stämma, men att det blir en tillfällig efterträdare signalerar att det är mer krishantering över det här beslutet, säger Helena Wockelberg.

Hon framhåller också att Tolgfors väljer att gå innan formella instanser, till exempel förundersökningarna, ger sin syn på saken.

– Det verkar finnas en dynamik där medias roll är väldigt viktig. Rent generellt är det nog väldigt viktigt i sådana här affärer. Jag har inte följt den här affären tillräckligt noga för att bedöma det själv, men man kan fråga sig om de inblandade har skött krisen på rätt sätt, till exempel när de svarat på frågor. Sådant spelar också in.

Tolgfors argumentation inger inte förtroende, menar Jonas Hinnfors.

– Det regeringen nu behöver göra är att återskapa förtroende kring försvarsexportfrågan och Tolgfors gör det snarast svårare för Reinfeldt jämfört med om han sagt ungefär att "hela detta komplex är komplicerat och jag förstår att här finns omständigheter inom mitt departement kring hanteringen av Saudifrågan som är alltför oklara. Därför avgår jag".

Såväl Tolgfors som Reinfeldt hävdar att ministern avgår på egen begäran. Men statsvetaren Jonas Hinnfors har svårt att se att statministern inte samtyckt.

– Jag tror alltid att sådana här avgångar sker i samråd med ministern och statsministern. Om man säger att man vill avgå har nog statsministern ganska stora möjligheter att övertala och visa att man har det allra största förtroende. Jag har svårt att tro han går emot Reinfeldts vädjan om att stanna kvar.

Att Tolgfors nu avgår kan vara ett sätt att rädda regeringen.

– Det kanske finns väldigt graverande uppgifter och ett sätt att slippa ansvar och undvika att det drabbar regeringen för mycket är att man låter ministern gå.

– När det hela tiden kommer nya dokument som blir trassligare och trassligare blir det en belastning för regeringen.

Reinfeldts argument om att svenska ministrar sitter länge jämfört med övriga Europa tycker Jonas Hinnfors märkligt.

– Även om det skulle stämma – jag har inga siffror – är det väldigt märkligt just nu och andas enbart bortförklaring. Naturlig följdfråga: vilka andra ministrar är nu på väg att petas? Ask? Hägglund? Björklund? Larsson? Självmål faktiskt.