Bo Niklasson slog igenom massmedialt i mitten av 90-talet. Då var han disputerad och dynamisk forskningschef på Försvarets forskningsanstalt och ledde den försvarsmikrobiologiska enheten vid dåvarande Smittskyddsinstitutet. På den tiden uttalade han sig alltid som professor – men berättar nu att han egentligen var adjungerad professor.

Under dessa år var han också med och upptäckte ett nytt virus hos sorkar vid älven Ljungan i Härjedalen. Han gav det namnet Ljunganviruset och det har därefter blivit hans livsuppgift. Enligt honom orsakar detta virus en mängd allvarliga sjukdomar hos människor, främst diabetes och fosterdöd. Det är uppfattningar som har ifrågasatts av kollegor och delvis bemötts med stor skepsis.

För att bevisa sina teser hoppade Bo Niklasson av den akademiska världen och startade ett eget företag helt koncentrerat på Ljunganviruset: att leta efter det, kartlägga dess effekter plus att ta fram kommersiella tillämpningar som tester, läkemedel och i slutändan vaccin samt att ordna nödvändiga patent. I bolags- registret anges också att bolaget ska ägna sig åt att ”köpa och förvalta värdepapper samt därmed förenlig verksamhet”.

Företaget heter Apodemus och har sitt huvudsäte i Kalmar och Stockholm. Bo Niklasson anges vara vd, forskningschef och styrelsemedlem. Därutöver figurerar finansmannen och fastighetsmiljonären Johan Claesson från Kalmar som styrelseordförande och finansiär.

Sedan 2006 är Bo Niklasson professor igen, eller rättare sagt adjungerad professor vid institutionen för medicinsk cellbiologi vid Uppsala universitet. En 20-procentig tjänst som betalas av hans eget företag Apodemus. I november 2008 beslutade fakultetsnämnden vid universitetet att ”ändra ämnet” på professuren och förlänga avtalet med Apo- demus ytterligare tre år när de första tre åren går ut i år.

Företaget är en flitig producent av pressmeddelanden och pr-budskap om Ljunganvirusets stora betydelse där Bo Niklasson alltid tituleras professor – något som alltid upprepas okontrollerat i tidningsartiklarna.

Bo Niklasson medger att han sällan använder sig av prefixet adjungerad.

–Det blir nästan alltid professor när jag presenterar mig, säger han. Enda undantaget är i strikt akademiska sammanhang, och när vi publicerar vetenskapliga artiklar används inte någon titel.

Han medger att det har sina fördelar att kunna kalla sig professor.

–Det är en dörröppnare, säger han. I den akademiska världen används titlar för att rangordna människor och det är viktigt, åtminstone i början av relationen. Professor är ju det som smäller högst. Det skapar respekt.

Han kan hålla med om att det kanske gått lite ”inflation” i professorstitlar nu för tiden. Men han menar att det inte enbart är han som har nytta av arrangemanget:

–Forskarna på min institution kan nästan ingenting om virus. Det kan jag tillföra. Det var väl därför de ville ha mig, säger Bo Niklasson.

Både rektor Anders Hallberg vid Uppsala universitet och Göran Magnusson, dekanus vid medicinska fakulteten, pekar på att denna typ av beslut med kommersiella övertoner kräver noggranna utredningar för att fastställa vederbörandes kompetens och värde för universitet. De tycker att Bo Niklasson väl uppfyller dessa krav.