Rent teologiskt är grunden i islam enkel: Tron på en enda Gud och profeten Mohammed som sista sändebud. Sätten att vara muslim har däremot alltid varit långt fler än ett.

I Sverige finns alla stora inriktningar. Orsaken är geografisk. Sveriges muslimer har rötter från Västafrika till Indonesien, en nationell mix som i den muslimska världen nog bara existerar i Mecka.

Och nu tycks den mixen accelerera i takt med att en allt större del är födda eller uppvuxna här. En sak är de insatta eniga om: Någon enhetlig ”muslimsk grupp” av hundratusentals människor i Sverige finns inte.

Förutom de teologiska skillnaderna inom islam tillkommer en myriad sätt att i vardagen förhålla sig till religionen.

Somliga både tror och praktiserar i ett brett spektrum av liberala och konservativa synsätt. En stor grupp är troende och praktiserar valda delar av religionen. Bland ateister med muslimsk bakgrund finns de som inte behåller någonting alls av traditioner och så de som ändå firar högtider av kulturella skäl. Inte sällan ryms flera förhållningssätt inom samma familjer.

Till det kommer den svenska sekulariseringen. Religion är generellt en privatsak och det är sällan trängsel i kyrkobänkarna. Sett utifrån kan det se annorlunda ut i den handfull svenska moskéer som finns.

När svensk tv sänder därifrån är det under högtider. Raderna med bedjande är täta.

Men imamer, som exempelvis Abd al Haqq Kielan från Eskilstuna, suckar ibland över att trenden snarare är att ungdomar struntar i moskén.

– Definitivt är det så, tyvärr. De lockas inte direkt av något religiöst budskap, de flesta. Det svenska samhället är så sekulariserat och andra värderingar prioriteras.

Sätten att koppla till religionen sker inte i ett vakuum. Samhällets syn på muslimer påverkar trenderna.

I länder med polariserat klimat och snäv nationell gemenskap, exempelvis Danmark, – har radikala grupper som Hizb-ut-Tahrir lättare att etablera sig än i Sverige, konstaterar till exempel Majid Nawaz från antiextremistiska tankesmedjan Quilliam foundation i London. Han är själv tidigare islamistisk aktivist som sändes till Danmark för att rekrytera.

Även i Sverige tvingas muslimer förhålla sig till extremism, även de som själva skyr den. I Sverige har den radikala somaliska islamiströrelsen al-Shabaab enligt Säpo rekryterat ”ett tjugotal” personer till Afrikas horn. En dålig nyhet för alla – och mest för de män, kvinnor och barn som riskerar att bli deras offer i ett land redan förött av krigsherrar, terrorism och fattigdom.

Skillnaden mellan muslimers syn på religio­nen och de militanta extremister som ofta får rubriker är dock lika stor som mellan mainstream och ytterligheter i andra kategorier i samhället.

– Det är en mycket liten del av det totala antalet muslimer i Sverige. Det handlar om ett fåtal individer som tycker att det är okej att använda våld för sina syften, säger Patrik Peter, pressekreterare på Säpo.

Den muslimska mångfalden i Sverige finns främst utanför medieljuset. En förklaring är att när religiösa aspekter skildras sätts fokus ofta på moskéer – och då syns inte de som utövar tron i sitt hem eller inte alls.

Muslimer blir, med idéhistorikern Mohammad Fazlhashemis ord, ofta ”en grå massa”.

En annan orsak är att islam under de större samfundens paraply blir mer likriktad än muslimerna. Variationen i hur en moské ser ut är till exempel mindre i Sverige än i muslimska länder, där olika epoker och inriktningar satt spår. Utomlands kan man hitta moskéer där kvinnor och män ber i samma rum, åtskilda på mitten, eller familjevis.

I stora svenska moskéer ber kvinnorna på en egen läktare eller inte alls.

– Det är nog bara bra om man mer visar att det finns ett dynamiskt samtal, det blir svårare att då hävda att muslimer tycker och tänker på ett visst sätt, säger islamologen Göran Larsson vid Göteborgs universitet

Skriftlärda Suad Mohammed från Skogås, som föreläser om islam, anser att minoritetskapet i sig bör tvinga fram ett nytänkande bland muslimer om mångfalden.

– Man måste kunna acceptera människor som gör andra val än en själv. Inte låtsas acceptera, utan göra det på riktigt. Annars kan man inte förvänta sig att andra ska respektera en själv heller.

”Vart ska jag åka, till Solna?”

Fredrik Idris Brusi.

Det började nästan som en utmaning. Kocken Fredrik Idris Brusi tröttnade på sina gnälliga kolleger som klagade över fastan under ramadan. Ni kan inte vara så veka, sa han, och bestämde sig för att själv vara utan mat och dryck under de ljusa timmarna.

Det blev en andlig upplevelse.

–I slutet av fastan vaknade jag ur en dröm. Det var som att jag glömt att Gud finns. Det var inte mer dramatiskt än så. Nu är jag ju muslim, sa jag till mig själv.

Några dagar senare sökte han upp en moské och konverterade officiellt. Idag är han praktiserande och utför alla dagliga riter. På ett sätt påverkar tron allt han gör.

–Jag försöker inte dölja att jag är muslim i min vardag. Islam är ju en värderingsgrund som jag tror att alla muslimer förhåller sig till på något sätt.

Inom den muslimska världen stöter han ibland på illvilja på grund av att han bekänner sig till sufismen, islamisk mystik med fokus på det spirituella hjärtat hos varje troende. Sånt där ska du inte syssla med, säger många föraktfullt. Och som etnisk svensk får han ofta höra fördomar om muslimer.

–Det kan vara hårresande saker ibland. En gång när jag var på väg hem med min fru skrek en äldre kvinna ”åk hem, jag vill inte ha dig här”, till mig. Vart ska jag åka, undrade jag. Till Huvudsta i Solna, där jag är uppvuxen? Problemet med islamofober är att de inte kan resonera kring vad de själva är, bara vad de inte är.

Namn: Fredrik Idris Brusi.

Ålder: 33.

Bor: Solna.

Gör: Kock.

Fredrik Idris Brusi bloggar om AIK, Solna och islam:

5 bouhamza.blogspot.com


”Mitt liv fick en mening”

Johanna Arafi.

Frågorna hade ekat utan svar i över 20 år. Lösningen fann hon i Koranen, och för två år sedan valde hon att konvertera till islam. Idag är Johanna Arafi gift och berättar att hon lever sitt liv efter islams regler. Hennes sex-åriga son från ett tidigare förhållande uppfostras till muslim.

–När jag konverterade fick livet en mening och ett mål. Jag tror att människor behöver det.

Men Johanna Arafis tro har inte setts på med blida ögon av omgivningen. Många av hennes gamla vänner hade svårt att ta henne på allvar och undrade ”när hennes livskris skulle gå över”.

–Hela mitt liv har förändrats. Jag har mist många vänner, men islam har gett mig mer än vad jag har förlorat. Alla ser ju att jag är svensk och folk kan klanka ner på mig. På ett sätt gör det mig bara starkare och jag tycker mer synd om dem för att de inte har det jag har.

Johanna Arafi bär sjal över håret, går i moské två gånger i veckan och ber fem gånger om dagen.

–Slöjan har aldrig varit ett problem för mig. Jag tror att det handlar om okunskap och rädsla för främlingar. Så fort jag öppnar munnen och pratar flytande svenska försvinner rädslan och folk behandlar mig som vem som helst.

Namn: Johanna Arafi, född Wallbom.

Ålder: 28.

Bor: Kristinehamn.

Gör: Söker arbete.

”De blir överraskade att jag som svensk soldat är muslim”

Det är inte mycket som vi kan berätta om honom.

Nyligen hemkommen från Mazar-e-Sharif där han tjänstgjort som sergeant i den svenska Afghanistanstyrkan. Exakt vad han gjort där kan han inte skylta med. Men i tjänsten har han haft mycket kontakt med befolkning och afghansk militär och att han är muslim har ”knappast varit en nackdel”.

–Jag har delat mat med människor där och de blir överraskade att jag som svensk soldat är muslim. Det skapar förtroende och tillit.

Så i denna text är detta vad vi kan berätta: Den kortklippte är 21 år. Han föddes i en stad nära Bagdad. Kom som liten med sin familj som flykting till Sverige. Han har en flickvän.

Redan under värnplikten på arméns jägarbataljon i Arvidsjaur sökte han till Afghanistanstyrkan:

–Det är egentligen inte så stor skillnad, båda platser har extrema förhållanden. 30 minus där uppe och uppemot 50 plus i Afghanistan, men vi fungerar i alla fall.

Med sig hem har han en stolthet över insatsen för återuppbyggnad av det krigshärjade landet. Men också en analys från fältet:

–Afghanistan behöver mycket hjälp, men det är inte främst fler soldater.

Som de flesta muslimer följer han inte ”hela paketet”. Han ber inte dagligen och fastar inte. Men fläskkött äter han inte och han undviker alkohol. Och värderingarna som han vuxit upp med – de som en muslim ser som islamiska, kristna känner som kristna, och en ateist nog kallar humanism – är hans moraliska kompass såväl som människa som soldat:

–Att vara schyst mot andra, att hjälpa dem som har det svårt. Det är kärnan i att vara muslim. Jag trycker inte ner människor.

Han citerar Koranens bud att inte acceptera orättvisor: ta ett personligt ansvar och agera när man kan, går inte det markera genom att säga ifrån, och går inte det ska man i tanken säga nej.

Nu söker han till Militärhögskolan för att bli officer. Det blir sannolikt fler missioner utomlands.

–Jag vill tillbaka till Arvidsjaur sen. Där utbildar vi bra och tåliga soldater. Där trivs jag.

Namn: Kan inte offentliggöra.

Ålder: 21 år

Gör: Soldat.


”Min tro skänker mig styrka”

Saba Saad.

För Saba Saad, 24 år, snurrar livet snabbt.

Med sin överbokade kalender i iPhonen och att göra-lista på post-it-lappar är hon lite av stereotypen av den karriärmässigt hyperaktiva Stockholmstjejen.

–Jag vill verkligen lyckas. Så har jag känt sedan jag var liten.

I somras gick hon ut tand- läkarhögskolan och nu jobbar hon på Folktandvården. Samtidigt är hon nyantagen doktorand på Karolinska institutet och ska undersöka varför kvinnor oftare behöver käkledskirurgi än män. Och på fritiden är hon instruktör i boxercise, tar ridlektioner och är ordförande för Svensk-irakiska akademiska föreningen.

Saba Saad beskriver sig som starkt troende. Hon är trött på extremisters gärningar och hur de påverkar synen på islam. Två riter skulle hon aldrig kunna vara utan:

–Bönen och fastan. Bönen är min dagliga kontakt med Gud, en stund för reflektion. Fastan lär mig självkontroll, uthållighet, respekt och hänsyn till omvärlden.

–Men kärnan i islam för mig är att man behandlar andra som man själv vill bli behandlad.

Sin tro tar hon med i vardagen:

–Min tro på att en högre makt skänker mig styrkan att kämpa framåt.

Namn: Saba Saad.

Ålder: 24 år.

Gör: Tandläkare och doktorand på KI.


”Jag tror inte på några gudar”

Alisa Jašarević.

När hon bodde i Bosnien samlades släkten för att fira ramadan men redan då handlade det bara om festligheter. Idag är det 15 år sedan Alisa Jašarević firade högtiden.

Med sin bosniska bakgrund får Alisa Jašarević ofta frågan om hon är muslim. ”Ja, men inte troende”, brukar hon svara.

–Jag är så lite religiös man kan vara. Om jag hade firat ramadan idag så hade jag inte gjort det för religionens skull, det är samma sak med julen. Min flickvän är kristen men jag firar inte jul för religionen. Jag tror inte på några gudar.

Alisa Jašarević har aldrig upplevt fördomar från muslimer på grund av sin icketro. I hennes släkt finns både praktiserande och icketroende muslimer, så att hon inte tror har aldrig betraktats som stötande. Däremot har hon känt av samhällets fördomar på grund av sin sexuella läggning. Hon är sambo med sångerskan Mariette Hansson, känd från Idol.

–De flesta religioner tycker inte att man ska leva så, inte bara islam. Och mina föräldrar tog det inte så bra till en början, på grund av okunskap. Men när de förstod att det handlade om kärlek så växte de som människor och accepterade mig för den jag är.

Namn: Alisa Jašarević.

Ålder: 25.

Bor: Halmstad.

Gör: Hotellreceptionist, före detta fotbollsspelare på elitnivå.


”Islam och politik hör ihop”

Muhammad Moubadder.

I vår skriver Muhammad Moubadder magisteruppsats i ekonomi. Han när tankar på att sedan bli agent för svenska klädmärk-en i Libanon, där han har släkt.

–Libaneser gillar mode men är trötta på det italienska. Jag tror att till exempel Björn Borg eller Tiger of Sweden skulle fungera.

Han beskriver islam som ”ständigt närvarande” i hans liv. Att han inte skakar hand med kvinnor lyfter han som ett exempel på hur omgivningen ser det. Det vanligaste i arabvärlden är att skaka hand, men Muhammad Moubadder anser att han följer den rätta vägen genom att hälsa artigt på annat sätt.

–I shiaislam ska män och kvinnor som inte är nära släkt inte ha kroppskontakt.

Han berättar att hans församling alltmer utför riterna på svenska. Man har översatt klagosånger till sorgehögtiden ashura. För honom är politik och religion oskiljaktiga. Som idealsamhälle för muslimska länder har han Iran under Ayatollah Khamenei.

–Inget samhälle är idealiskt, men Iran är närmast.

Förtrycket då? Vad tänker du när du ser regimen slå ner demonstrationer?

–Det är propaganda i medier bara. Det har hänt saker som inte är bra men det gör det överallt, inte bara där.

Namn: Muhammad Moubadder.

Ålder: 21 år.

Gör: Student på Södertörn.

”Islams praktik ligger i mötena”

JOhannes Anyuru

Han var den sortens person som inte kunde tillhöra en organiserad religion. Som trodde att skönheten med det osynliga låg i att varje människa måste uppfinna det själv.

Han hade fel.

Tecknen hade funnits där länge, men han kämpade emot. För några år sedan underkastade den i dag kritikerrosade poeten Johannes Anyuru sig sitt hjärtas rop – och slutade kväva vad han beskriver som impulsen att vända sig till sin skapare.

–Utöver bönerna och fastan och sådant, ritualerna, tänker jag mig att islams praktik ligger mycket i mötena med andra människor, i den existentiella dimensionen i mötet med ett annat ansikte. Att försöka vara vänlig, ödmjuk. Ge lite pengar till de där som tigger på hållplatsen fastän de kanske ljuger lite på sina papperslappar som de delar ut. Såna saker, ganska enkelt men också väldigt svårt.

Hans vardag har blivit mer strukturerad. Han vaknar, ber, dricker kaffe, arbetar på romanen, pjäsen eller dikten. Går till kontoret, där han även har en bönematta. Umgås med sina vänner.

–Skrivandet påverkas ganska våldsamt. Jag har funnit ett värde bortom orden.

Namn: Johannes Anyuru.

Ålder: 30

Bor: Göteborg

Gör: Poet och författare.

”Godhet är det viktigaste”

Mohammed Al-Hasnawi.

Mohammed Al-Hasnawi föddes som muslim och växte upp i småstaden Enköping. Hit kom han och hans familj som flyktingar från krigets Irak 1991. Förutom att klasskamraterna under skolgången ofta undrade varför han inte äter griskött har Mohammed Al-Hasnawi aldrig upplevt att hans tro påverkat det vardagliga livet i särskilt stor utsträckning.

–Jag ser mig själv som en god muslim. Jag vill andra väl och är inte elak mot mina medmänniskor. Men jag ber inte fem gånger om dagen och jag har inte följt alla regler. Du kan följa islams alla regler och ändå vara en dålig människa. Respekten för andra människor är viktigast. Det är vad islam är för mig.

Mohammed Al-Hasnawi fann tidigt intresse för datorer och fick jobb som systemtekniker efter gymnasiet. Men livet i datoraffären blev inte som han tänkt sig.

–Jag hatade mitt liv som dator-Mohammed. Det var skittråkigt.

Snart insåg han att scenen var hans kall – och började plugga teater på folkhögskola. Nu försöker han kämpa sig in i skådespelarvärlden och har fått huvudrollen i en Pelle Svanslös-pjäs i Uppsala.

Namn: Mohammed Al-Hasnawi.

Ålder: 24.

Bor: Uppsala, uppvuxen i Enköping dit familjen kom från Irak när Mohammed var sex år gammal.

Gör: Teaterskådespelare, utbildad datortekniker.

”Det handlar om ren kärlek”

Ruweida Ahmed.

Att vara troende muslim innebär inte bara att bära Gud i sitt hjärta. Som muslim måste man praktisera sin tro, menar hon. För Ruweida Ahmed är det självklart – allt hon gör, det gör hon för Guds skull.

–Man måste hela tiden stå för den man är. Utan islam vore jag ingenting.

Hon är inte ett dugg morgonpigg men kliver upp klockan sex varje dag och ber. Hon går i moské en gång om dagen. Hon läser Koranen varje dag. Och hjälper till hemma när hon inte pluggar demokrati och mänskliga rättigheter på Teologiska högskolan i Stockholm.

Ruweida Ahmed säger att hon lever genom islam. Hon är sunnimuslim men tycker inte om kategoriseringar. ”Vad har det för betydelse? Det är Gud som bedömer”. För Ruweida Ahmed handlar islam om att hjälpa människor. Om tålamod. Om kärlek. Hon betonar kärleken extra starkt. Inre och yttre frid, det är islams kärna.

–Jag blir jätteledsen när folk inte förstår islam. Läs Koranen som den är och ta inte saker ur sin kontext så kommer du förstå att det handlar om ren kärlek.

Namn: Ruweida Ahmed.

Ålder: 21.

Bor: Farsta, Stockholm.

Gör: Studerar demokrati och mänskliga rättigheter.


”Islam står för jämlikhet”

Mona Hanafi.

Den som tror att en muslimsk kvinna alltid går att känna igen på kläderna eller ytan skulle lätt kunna missa hennes tro. Visserligen är 28-åriga Mona Hanafi den på festen som undviker alkohol. Runt hennes hals i en tunn guldkedja hänger ett litet smycke med citat ur Koranen, fast det är knappt det syns.

Men fråga henne bara om var hon hämtar styrka i livet så blir det plötsligt tydligt:

–Islam är jätteviktigt för mig, det genomsyrar allt. Nu låter det kanske som att jag är fundamentalistisk, men jag skulle beskriva mig som liberal och feministisk.

Under det svenska EU-ordförandeskapet har hon arbetat i Bryssel, på enheten för utrikes- och säkerhetspolitik. I jobbet ingår bland annat att följa rapporteringen i internationella medier och i Mellanöstern. Hon är född i Sverige, har en examen i Mellanösternstudier från Lund och förstår flera arabiska dialekter. Som muslim vägrar Mona Hanafi att, som hon säger, lämna tolkningsföreträdet till traditionalister eller ytterligheter. Hon är trött på att representeras av tjejer som inte vill ta män i hand.

–Min tro är baserad på modernistiska läsningar av Koranen. För mig står islam för jämlikhet mellan könen och de religiösa texterna måste anpassas till vår tid, annars fyller de inte sin funktion, säger hon.

–Kärnan är vad man har i sitt hjärta, hur man behandlar sin omgivning och sig själv. Att alltid försöka ha goda intentioner.

Orättvisa arvsregler och månggifte för män som fortfarande är tillåtet i en del länder ser hon som passé. Den ibland akuta bristen på jämställdhet i Mellanöstern sparar hon inte mycket tålamod för.

–Jag menar att det är omständigheterna och inte islam i sig. Vissa har tolkat islam till sin fördel och drar vinning av det.

Hon trivs med slitet i Bryssel.

– Jag vill arbeta för Sverige med frågor som rör Mellanöstern. Det jag sett här i Bryssel, hur Sverige ofta driver en bra linje, det gör mig stolt.

Namn: Mona Hanafi.

Ålder: 28 år.

Gör: Jobbar för det svenska EU-ordförandeskapet i Bryssel.