Studien som publiceras i dagens nummer av New England Journal of Medicine visar på statistiskt signifikanta skillnader i överlevnad och sjukdomsutveckling för män som fått hela prostatakörteln borttagen efter cancerdiagnosen, jämfört med män som fått annan behandling.
Studien bekräftar och befäster resultatet av den första analysen av samma grupp män som kom för tre år sedan.
– Trots att vi nu lagt till ett antal år står trenden fast. Riskminskningen är tydlig även om den är liten, kommenterar en av de ansvariga forskarna bakom studien, professor Hans-Olov Adami, på Karolinska institutet.

Ämnet är kontroversiellt. Fortfarande råder olika uppfattningar om vilken behandlingsstrategi som ska tillämpas för män med denna vanliga cancertyp.
Även om numera allt fler män med denna diagnos opereras, finns det fortfarande läkare som anser att det i många fall är bättre att ”vänta och se”, eftersom många cancertyper av detta slag växer långsamt.
Problemet är att det sällan går att avgöra vilken cancertumör som växer långsamt och vilken som har ett mer aggressivt förlopp.

Den nya studien stödjer alltså hypotsen att operation i allmänhet lönar sig bättre, trots att den ofta leder till förlorad potens och ibland också oförmåga att hålla tätt.
– Operation minskar inte bara dödligheten. Det besparar också patienten från oro och fortsatta symtom från eventuella dottertumörer, säger Hans-Olov Adami.
Skillnaderna i överlevnad är dock fortfarande små. Av de 347 respektive 348 män med denna diagnos som lottats till antingen kirurgi eller uppföljande kontroller med annan behandling överlevde 20 fler i den opererade gruppen.
Nyttan av behandlingen ser dock ut att öka med tiden. Under den i genomsnitt 8,2 år långa observationstiden var det betydligt fler män i kontrollgruppen som utvecklade dottertumörer, 79 av 348, jämfört med 50 av 347 i kirurggruppen.

Den skillnaden tolkar forskarna som ett hoppfullt tecken på att överlevnadsvinsterna kan bli ännu större över tiden.
– Det är biologiskt rimligt att man genom att ta bort ursprungstumören minskar risken för dottertumörer på sikt. Dessutom är det oftast en lättnad rent psykologiskt att cancern tas bort kirurgiskt när diagnosen väl är satt, säger Hans-Olov Adami.
Såväl behovet av hormonbehandling som symtomlindrande strålbehandling visade sig vara mindre i den opererade gruppen. Även den totala dödligheten påverkades positivt i kirurggruppen. Vid den senaste uppföljningen hade 106 män i kontrollgruppen avlidit mot 83 i kirurggruppen.

Män under 65 år ser ut att ha störst nytta av den kirurgiska behandlingen. Forskarna reserverar sig dock för att den gruppen i studien är liten och att skillnaderna i överlevnad kan ha andra förklaringar.
Det skandinaviska forskarlaget med Jan-Erik Johansson, professor i urologi vid Örebro Universitetssjukhus, i spetsen fortsätter nu uppföljningen av de 695 patienterna.
Än så länge anses inte bevisen tillräckliga för att införa operation som rutin vid prostatacancerdiagnos.