Det Mona var mest besviken över var att det var så få som stod upp för henne.

Thomas Bodström i sin nya bok

Han namnger där, förutom Håkan Juholt från Kalmardistriktet, Helen Fritzon och Morgan Johansson från Skåne och Peter Hultqvist från Dalarna samt delar av Stockholms stad.

”Det Mona var mest besviken över var att det var så få som stod upp för henne. 'Fegisar' kallade hon dem”, skriver han.

Mona Sahlin borde ha varit den perfekta partiledaren, anser Bodström.

Hennes misstag var att hon ofta var för snabb med att rusa ut i media, vilket kan ha varit avgörande för hennes avgång, menar han. Som exempel tar han bland annat upp AMF-affären.

Han konstaterar att många såg AMF-affären som ett bra tillfälle att byta ut en svag LO-ordförande. Men genom att Sahlin gav sig in i debatten så stärktes paradoxalt nog försvaret för Lundby-Wedin.

Med facit i hand borde, enligt Bodström, Sahlin ägnat all tid åt att ena partiet, därefter förändra politiken och sedan förändra partiet.

”Mona Sahlin började i andra ändan, och det fungerade inte.”

Han menar också att hon borde ha avväpnat sina motståndare genom att släppa in dem i värmen.

”Det kanske hade räckt med att Håkan Juholt hade fått vara ordförande i försvarsutskottet och därmed medlem i gruppstyrelsen”, skriver han.