De många frågetecknen som alltid funnits runt PSA-testet tycks nu bli fler och fler. I måndags ­offentliggjordes Socialstyrelsens cancervårdprogram som fortsatte säga nej till att införa regelbunden undersökning av alla män, så kallad allmän screening. Det är en kontroversiell fråga som lett till uppslitande strider med ökande påtryckningar från bland annat patientföreningar. Trots det officiella avståndstagandet har många män samtidigt börjat ta PSA-test. Det har lett till en dramatisk ökning av antalet upptäckta prostatacancerfall från cirka 2 000 per år på 60-talet till drygt 10 000 numera.

För att lösa dilemmat har landets urologer enats om en kompromiss: officiellt sägs fortfarande nej till masstestningar, men sjukvården ska kunna ge fler tester. Villkoret är att intresserade män först ska läsa igenom en skrift med information om för- och nackdelar.
Massundersökningar är en tillämpning av PSA-testet som fortfarande är omdiskuterad. En mer accepterad metod är att använda testet för att följa sjukdomsutvecklingen hos män som redan har en tumör i prostata. Eftersom enbart en minoritet av alla tumörer leder till svårare sjukdom är målet att tidigt kunna skilja de farliga från de snälla och bestämma vilka patienter som ska opereras eller strålas.

Hittills har PSA-testet spelat en central roll i denna process. Patienterna har testat sitt PSA för att se om det ökar eller förändras som ett tecken på försämring. Det är denna praxis som nu kontrollerats. Forskarna har följt 267 män från Sverige, Finland och Island som diagnostiserades med prostatacancer 1989 och 1990. De fick ingen behandling men undersökte sitt PSA regelbundet. Efter åtta år hade 34 dött i cancer (13 %) och 18 (7 %) fått förvärrad sjukdom. Det nedslående budskapet blev att PSA-testerna inte kunde visa vilka av tumörerna som var aggressiva.

– En stor besvikelse, säger Katja Fall, epidemiologisk forskare vid Karolinska Institutet i Stockholm som lett undersökningen. Det är extra tråkigt eftersom det gäller just prostatacancer.
Slutsatsen blir att jakten på bättre metoder att identifiera farliga prostatatumörer måste intensifieras.

Källa: Journal of the National Cancer Institute, 4 april 2007; http://jnci.oxfordjournals.org