PERSPEKTIV | Ideologiskt sidbyte
Terrorhotet har lett till strid mellan Sveriges två största partier - och i helt ombytta roller. Moderaterna har blivit EU-kritiker och socialdemokraterna predikar vikten av att följa övriga EU-länder.
Riksdagens debatt i går om EU:s rambeslut för att bekämpa terrorism ställde plötsligt över tio års politik på huvudet. Alltsedan socialdemokraternas omsvängning i EU-frågan 1990 har det rått ett slags borgfred mellan socialdemokrater och moderater.

De få gånger det blivit konfrontation har det gällt valutaunionen EMU. Men känn på de här två replikerna:
- Man måste ha modet att gå hela vägen (...). Vi ska inte ställa oss utanför de andra EU-länderna.
- Man får inte vända kappan efter vinden och sätta partipolitiska hänsyn framför Sveriges väl.
Detta kunde ha sagts av moderatledarna Carl Bildt eller Bo Lundgren som kritik av socialdemokratiskt vacklande i EMU-frågan.
Men orden kom från en socialdemokrat, justitieminister Thomas Bodström. Och måltavlan var - moderaterna.
- Vi är inte emot EU:s utveckling, men vi vill ha kontroll över konsekvenserna över de beslut vi fattar.
- Jag är inte beredd att fatta beslut när jag inte vet vad konsekvenserna blir för svenska medborgare.

Så brukade förre finans- och nuvarande statsministern Göran Persson låta innan han tog ställning för EMU. Men tveksamheten i går kom från moderate ordföranden i riksdagens justitieutskott, Fredrik Reinfeldt. Han vill först se den straffskala för terrorbrott som regeringen ännu inte presenterat (se gårdagens SvD). Med hänvisning till rättssäkerheten lade EU-vänliga duon fp och m ned sina röster i protest i denna EU-fråga.
En moderat kunde annars ha sagt följande till vänsterpartiet, som röstade emot terrorförslaget:
- Här ser vi partiets revolutionära rötter med dess otydliga inställning till politiskt våld. Det finns absolut människor i vänsterpartiet som tjusas av vålds- och revolutionsromantik.

Men dessa och andra rallarsvingar utdelades istället med liv och lust av socialdemokraten Morgan Johansson från Lund. Han gick ända tillbaka till det egna partiets splittring 1917 i sin uppgörelse med regeringens nuvarande stödparti.
Endast orden om lössen i den röda fanans veck saknades. Och man väntade bara på vänsterrepliken:
- Thomas Bodström och andra som varit radikala i sin ungdom har blivit marionetter till amerikanska Finansdepartementet och styrs av listor som är rättsvidriga!
Men de orden kom i stället från Fredrik Reinfeldt, från USA-vänliga moderaterna, partivänner med Bush-regeringen.
Och EU-kritikern miljöpartisten Kia Andreasson tyckte synd om sin nya omaka vän moderaten Reinfeldt, i korseld från regering och kristdemokrater:
- Jag är beredd att försvara moderaterna.

Hade politikerna fått solsting? Eller var detta endast politiskt retorik? Nej, debatten visar på nya drag i svensk politik.