Årets vinter är den värsta för snöröjarna i Stockholm på många år. Hittills har det fallit omkring en meter snö, med oplogade gator i ytterstaden och svårframkomliga trottoarer som följd. Sedan det första snövädret svepte in i mitten av december har Stockholms stads driftcentral besvarat mellan 15000 och 17000 telefonsamtal med klagomål på snöröjningen.

–Vi har haft en ständig kö av samtal. Det handlar bland annat om snövallar, att det inte är plogat och att det är halt och moddigt på gångbanorna, säger Susanne Holm, arbetsledare på driftcentralen.

Ett problem för staden är att bli av med all snö som plogats bort från gatorna. Kommunen har dispens från Naturvårdsverket för att tippa snömassorna i vattnet vid Norr Mälarstrand, Värtahamnen, Stadsgården och Blasieholmen. Hittills i vinter har snöröjarna hällt cirka 450000 kubikmeter snö i vattnet av de maximalt 600000 kubikmeter som dispensen tillåter.

Risken bedöms nu som uppenbar att staden inte klarar gränsen om det faller mer snö. Trafikkontoret lämnade därför igår in en begäran hos Naturvårdsverket om att få dumpa mer snö – upp till 800000 kubikmeter.

–Om vi inte får fortsätta tippa snö i vattnet är risken att vi tvingas stänga Stockholm, säger Hans Söderström, miljöexpert på trafikkontoret.

I snön finns sand och stenkross som innehåller tungmetaller, om än i låga halter. Naturskyddsföreningens trafikexpert Magnus Nilsson gillar inte sjötippningen, men vet inget bättre sätt.

–Det är viktigare att rikta in sig på att få ner halterna av föroreningar generellt, säger han.

Ett skäl till att snön tippas i vattnet är att det råder brist på uppläggningsplatser på land. De senaste dagarna har staden dumpat stora snöhögar på Årstafältet– men det väcker protester.

–Skidspåren och promenadstråken är förstörda. Och jag är rädd för miljögifter i snön, säger Kerstin Björnström, som bor i närheten.

Utanför tullarna är problemen med snöröjningen enligt trafikkontoret störst i nya, tätbebyggda områden som vid Liljeholmen och Telefonplan. Där saknas ofta utrymme för snövallar.

Orsaken är att områdena liknar innerstaden, förklarar Claes Thunblad, enhetschef vid trafikkontoret. Han kritiserar att gatuunderhållet inte prioriteras när nya områden projekteras. Roger Pettersson, lagbas för Stockholm entreprenads snöröjare i Liljeholmen, håller med.

–Det är svårt att komma åt att ploga, särskilt i de nybyggda områdena. Balkongerna hänger lågt så att inte alla maskiner kommer under dem och det är fullt med trafikstolpar, säger han.

Miljö- och trafikborgarrådet Ulla Hamilton (M) har svårt att se en koppling mellan stadsplanering och snöröjning.

–Vi kan naturligtvis inte planera för flera meter snö. Det skulle medföra orimliga boendekostnader. Istället måste vi se över det regelverk som finns kring snön. Det är klart att det blir problem när vi inte kan forsla bort den, säger hon.

De fyra innerstadstipparna vill Naturvårdsverket helst bli av med, och i ytterstaden finns det egentligen inga ställen att deponera snö.

–Vi måste ha en hållbar lösning för snöbortforslingen i Stockholm. Därför ger jag trafik- och renhållningsnämnden det i uppdrag, säger Ulla Hamilton.