Vilka underbara fynd man kan göra i ”Bevingade ords” verktygslåda! Har ni någonsin hört uttrycket ”Lägg det i tålamodspåsen”? Knappast. För mitt temperament passar det dock bättre med ”Tålamod och litet skrik är de bästa läkemedel”. Jag håller nämligen med om att ”Tålamod drivet till det yttersta blir raseri.” Således är det nog bättre att skrika och gorma en smula, istället för att gå till handgripligheter, mot människor och tingen.
Fast i vissa situationer räcker det nog inte med aldrig så kärnfulla kötteder. Jag har nu sex gånger (minst) försökt att bryta mig in på mitt eget bankkonto. Bara för att stirra på en liten elak röd prick och meddelandet att jag har gjort något fel. Fel personnummer, fel kod, fel något annat. Lita på att den lilla röda pricken hittar något att anmärka på!
Tänk så lätt och behändigt det var att använda bankens internet för att betala räkningar, överföra present till barn och barnbarn med mera. Även en person som jag, med personnummer från elektronikens stenålder, lärde sig den enkla proceduren i en hand eller klickvändning. Dessutom kände man sig riktigt begåvad – ungefär som på 2-årsstadiet ”Kan själv! Kan själv”!
Men varför skall något vara enkelt när man kan komplicera till det på olika intrikata sätt. Varför nöja sig med ett par handgrepp när man kan bolla med hur många siffror och koder som helst?
–Men, förklarar min vänliga och i sanning tålmodiga bankdam, det här är ju till ditt eget bästa. Vi vill skydda dina pengar så att ingen obehörig kan lura till sig något av dina tillgångar.
”Fan tro’et”, som Rellingen sa. Det är snarare banken som vill skydda sina pengar. Om någon olovligen tar ut eller överför pengar från mitt konto till sitt eget, då drabbas inte jag. Det är banken som är ersättningsskyldig.
Nu är det ju ingalunda så att min ”tålamodspåse” skulle ha varit tom innan denna senaste kalamitet drabbade mig. Tvärtom, den är sprickfärdig, och mycket, mycket nära raseriet. Till min inskolningsprocess efter många år utomlands, hör de tålamods- övningar som svenska folket utsätts för så gott som dagligen. Från olika myndigheter, sjukvårdsinrättningar eller företag som jag försöker att ringa får jag samma svar:
–Alla våra linjer är upptagna. Var god försök senare.
I bästa fall utlovas man en plats i kön, tillexempel nummer 8. I sådana fall återkommer den ljuva kvinnostämman (det är nästan alltid en smeksam kvinnoröst) då och då med beskedet: ”Tack för att du väntar! Du behåller din plats i kön.”
Ja, det var ju en tröst, det finns således ett hopp om att på denna sida graven nå fram till en mänsklig varelse, istället för en inspelning som det inte går att byta ett ord med. Visst skall jag vänta – vad annars kan jag göra! Bara inte tålamodspåsen spricker en dag och jag gör något förhastat.
