Papprena har blivit många när Inger Mäkitalo försökt få ersättning för tbc-smittan på jobbet som gett henne sämre syn. Nu gäller utbildning i punktskrift och tangentbordsträning om hon ska kunna jobba igen.
Våren 2005 kände sig förskoleläraren Inger Mäkitalo trött och hostig. Pollenallergi, tänkte hon, men när hon inte blev bättre uppsökte hon vårdcentralen.
Först i augusti samma år konstaterade läkarna att det var tuberkulos som härjade i hennes lungor.
– Jag blev större över bröstet men tänkte att jag hade lagt på och började motionera mer, säger hon.
Smittan på förskolan i Bromma blev en nyhet över hela Sverige och enligt expertis på området är sjukdomen på väg att vinna ny mark.
Som praxisfall kan det som Inger Mäkitalo drabbades av påverka många fler som i framtiden kommer att smittas av bakterien.
Mäkitalo fick morfin mot smärtan när vätskan i lungorna dränerades upprepade gånger.
I nästan ett år fick hon äta medicin. De första månaderna en medicincocktail av 14 tabletter varje morgon.
Värst tyckte hon ändå det var med vänner och släktingar som av okunskap slutade ta kontakt med henne och barnen.
– Vi blev behandlade som pesten. Ibland har jag tänkt att någon annan får ta hand om den här dramadokumentären som är mitt liv, säger hon.
På hösten, efter att Inger Mäkitalo drabbats, sökte hon ersättning från sin arbetsskadeförsäkring.
En person som råkar ut för en olycka på arbetstid har rätt till ersättning för inkomstbortfall plus sveda och värk. Solklart, trodde hon – sen fick hon avslag på sin ansökan och sedan på nytt igen när hon överklagade.
Orsaken är att försäkringsbolaget klassar ett brutet ben på jobbet som arbetsplatsolycka.
En sjukdomssmitta på arbetstid däremot är det bara för anställda inom vården eller andra som i sina arbetsuppgifter arbetar med smittade.
Att det ingick i Inger Mäkitalos arbetsuppgifter att umgås med kollegan som smittade henne spelar ingen roll.
Facket har nu drivit frågan vidare till prövning i en patientnämnd, där beslutet fattas de närmaste dagarna. Även Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Preisz är tagen på sängen över att försäkringen som facket avtalat inte hjälper Inger Mäkitalo.
– Tbc har varit utrotad men nu börjar det komma. Det här fallet ger oss anledning att ta upp skrivningarna med vår motpart och det kommer vi att göra i avtalsförhandlingarna så att inte enskilda hamnar i kläm, säger hon.
Hon lovar även att väcka frågan när hon träffar lagstiftare.
När Inger Mäkitalo återvände till jobbet i december 2005 upptäckte hon att synen så sakteliga försvann. I dag är människors
ansikten suddiga. Böckerna hemma i bokhyllan i Nacka har fått tillskott av talböcker.
Hon har fem olika par glasögon, en maskin som kan tala om färger och hoppas att få en mobiltelefon som talar om vem missade samtal är från.
Ett mycket litet antal medicinerade tbc-patienter drabbas av biverkningarna men Inger Mäkitalo kommer antagligen att se dåligt så länge hon lever.
Oavsett hur det går räknar inte Inger Mäkitalo med att kunna återvända till yrket hon haft i 25 år. Hon ser alltför dåligt i dag för att kunna hålla reda på barnen.
