Tandlösa regler mot diskriminering

Lagstiftaren har varit inne på fel spår, enligt regeringens särskilda utredare Ann-Marie Morhed.

Det har förekommit ett visst arbete mot diskriminering i Sverige, men det går inte att styrka att åtgärderna har haft någon effekt på någon diskrimineringsgrund. I alla fall inte enligt det betänkande som i dag överlämnades till integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni.

"Inte heller på utbildningsområdet har det med säkerhet kunnat påvisas några egentliga positiva effekter i anledning av arbetet med aktiva åtgärder", står det i betänkandet.

Diskrimineringslagen ändrades vid årsskiftet och innehåller nu följande diskrimineringsgrunder: kön, könsidentitet, etnisk tillhörighet, religion eller trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder.

I betänkandet föreslås bland annat att de aktiva åtgärderna mot diskriminering ska gälla samtliga diskrimineringsgrunder. Utredaren föreslår även till exempel att arbetsgivare med minst 25 anställda, utbildningsväsendet och Försvaret ska ha skyldighet att upprätta program mot diskriminering vart tredje år och följa upp programmet årligen.