När SvD för några år sedan granskade sjukhusmaten i Stockholm var problemet inte matens näringsinnehåll. I stället var det just den förmonterade fabriksmaten som var fylld med e-tillsatser och som serverades i oaptitliga plastlådor som bäst uppfyllde de stränga kraven på korrekt näringsinnehåll.

Problemet var att maten smakade dåligt och att många patienter inte ville äta den.

Kravet på stabilt näringsinnehåll var skräddarsytt för det löpande bandet och ett byråkratiskt hinder för de entusiastiska kockar som lagar mat på det helt vanliga sättet. Efter den debatten har pendeln lyckligtvis svängt mot lokalt lagad sjukhusmat.

För den som är utsvulten på positiva initiativ kan regeringens ändring i skollagen med krav på att elevernas mat ska vara näringsriktig tolkas som en förbättring, men risken är stor att kravet leder in en stor del av den offentliga maten på fel spår.

Det finns flera syften med bra skolmat. Ett är rättvisa, att barn med dåliga matvanor ska få samma möjligheter som andra. Men den knapphändiga forskningen på området visar att skolmaten inte ger någon särskild effekt på betygen annat än för barn som ligger nära svältgränsen.

Vad som däremot är säkert är att regelbundna och bra matvanor grundläggs tidigt och kraftigt påverkar hälsan och välbefinnandet senare i livet.

I stället för att ensidigt stirra sig blind på näringstabeller och försöka tolka vad lagen avser med ”näringsriktig” borde fokus läggas på att ge kökspersonalen den utbildning och de kök och matsalar de behöver. Och att köpa in färska råvaror – gärna närproducerade.

Henrik Ennart skriver om mat och hälsa i Svenska Dagbladet. henrik.ennart@svd.se