Bilden av en pensionär går alltför ofta i grått, laddad med problem. De är ”drabbade” både i egna och i andras ögon. Antingen får de för lite pengar för att staten slagit till en broms, eller så är de missgynnade på något annat sätt, undanskuffade och fördystrade.

Okej, lite av en nidbild var väl det där, men vi kan nog ändå enas om att många 60-plussare betraktar tiden efter yrkeslivet utan entusiasm. Det sägs att män har det särskilt svårt. Yrkesidentiteten var deras liv. Nu blir det till att sitta ensam eller med andra gubbar och gräma sig.

Just detta vill Dag Sebastian Ahlander motverka med sin lilla bok ”Handbok för glada gubbar. 109 goda råd för att nå livets höjdpunkt” (Bonnier fakta). Den är skriven i samma anda som Ludvig Rasmussons klassiker på området, ”Åldersupproret” från 2005, även om Ahlanders värld är mer befolkad av gubbar som lämnat ett hyggligt tjänstemannaliv bakom sig, har god ekonomi, maka, barn, barnbarn, resvanor och en liten flaska champagne på lut i kylskåpet.

Den 68-årige Dag Sebastian Ahlander är diplomaten som blev sagofarbror. Han har bland annat i sin UD-karriär varit svensk generalkonsul i Leningrad/S:t Petersburg just när Sovjet föll samman och Baltikums länder återuppstod. Och så har han skrivit ett dussin böcker om kända svenskar, riktade till ungdomar.

Men nu gäller det gubbarna. Bokens korta, numrerade råd driver tesen att man inte har det roligare än man gör sig, lite som i Ernst Rolf-visan Bättre och bättre dag för d ag!

Det handlar om självsuggestion för att göra sig själv glad och därmed också påverka andra.

I samband med en cancerbehandling för tio år sedan beslutade Ahlander sig för att ”inte gå ned sig i sjukdomen och förvandla den till ett projekt” utan att aktivt arbeta på att vara en glad gubbe.Det mesta i boken är både klokt och kvickt skrivet.

Råd 87: ”Sluta jaga ogräs också i överförd bemärkelse. Det är dags att sluta tjata om saker som ändå alltid kommer att förbli som de är och som ytterst saknar betydelse. Du vet mycket väl vad jag menar.”

Andra rubriker är mer konkreta: Flytta inte till landet (nr 4), skaffa inte hund (nr 7), tala inte i verbformen konditionalis (16), sluta fotografera (20), lär dig att trivas i ditt eget sällskap (28), låt inte nyheterna hacka upp hela dagen i småbitar (38), boka aldrig in mer än ett engagemang om dagen (43), glöm inte tuppluren (46), slå vakt om humorn (47), vårda dina vänner (51), det är definitivt försent att skilja sig (66) , bli turist i din egen stad (96).

Dag Sebastian Ahlander kommer ofta tillbaka till något som jag har stark sympati för: Ta det lite lugnt, hetsa inte upp dig över allt och alla. Så här uttrycker han det i råd 76: ”Du behöver inte kommentera allt. Vi är födda till att leva livet, inte till att ständigt kommentera det. Du spar energi och får ett inre lugn.”

Det låter sunt, tänker jag, tills jag kommer på att det är ett råd som måste tillbakavisas av en kolumnist. Vi lever ju för tusan på att tycka fritt om allt. Vi slår vakt om tyckfriheten, helt enkelt.

Men en nyttig och skojig bok är det hursomhelst.

Lars Ryding är fd kvalitetsredaktör och utrikeschef på SvD. lars.ryding@svd.se