–Välj en bok nu, Rickard, uppmuntrar arbetsassistenten Conny Lidén.

Det är förmiddag på den dagliga autismverksamheten i Blackeberg i västra Stockholm. Rickard Gyllenberg sätter sig tillrätta i soffan och läser saga med tydlig röst för Erik Eriksson. De 18 deltagarna i dagverksamheten har alla neuropsykiatriska diagnoser som autism, Aspergers syndrom eller tvångssyndrom. I de ljusa lokalerna har alla en egen plats med skrivbord, och anslagstavlor med anvisningar om dagens rutiner, allt anpassat till varje individs nivå.

Anders Svanström, som började på verksamheten i september, berättar om sina problem.

–Jag har tvång. Det innebär att man får ångest och är rädd för olika saker, säger Anders Svanström.

Det värsta för honom är att prata.

–Men nu vill jag bli känd.

Verksamheten drivs av företaget Misa, med filosofin att alla kan delta i arbetslivet och samhället med rätt stöd.

I lokalerna pågår paketering av komponenter och reklam. Flera av deltagarna arbetar också några timmar i veckan, med en assistent vid sina sida, utanför Misas lokaler.

Mycket fokus läggs på att hitta rutiner för att få vardagen att fungera. Exempelvis är Rickards veckoschema mycket detaljerat, där både moment som promenader och att slå på telefonen vid hemgång finns med. Men det är lätt att bli distraherad och vid nästan alla moment finns personalen där.

–Det handlar om struktur, och det krävs ett lugn i många situationer. Därför finns också en väldig förutsägbarhet i schemat, säger Conny Lidén.

Misas vd, Stefan Lahti, är dock allt annat än lugn. När stadens bedömingskansli förnyat bedömningen av stödbehovet hos deltagarna, efter intervjuer med två personer ur autismenhetens personal, nedgraderades många av deltagarna i flera steg. I pengar betyder det en i snitt 30-procentig minskning för de deltagare som har de högsta behoven, ett tiotal personer.

–Det här betyder besparingar på personer med högst omsorgsbehov. Vi vill bedriva verksamhet med kvalitet – och nu måste vi fundera på vilka deltagare vi kan ha kvar när ersättningarna sänks, säger han.

För Rickard Gyllenbergs del handlar det om 60 procent mindre stöd.

–Jag tycker att det är skandal att en utsatt grupp som faktiskt är garanterad stöd och hjälp enligt LSS, plötsligt måste stiga åt sidan. Och det ska man bara acceptera! säger Birgitta Gyllenberg.

Besluten som fattats av bedömningskansliet går nämligen inte att överklaga.

–Nej, det här handlar om budgetteknik, inte myndighetsutövning, därför går det inte att överklaga, säger Fredrik Jurdell, chef för bedömningskansliet.

Autismenhetens chef Lotta Bodén försöker ändå – även om reglerna bara i undantagsfall ger möjlighet till omprövning – få till stånd ändringar om den funktionshindrades behov exempelvis har förändrats varaktigt.

–Det här systemet är inte rättssäkert, säger hon.