Människorättsorganisationer uppskattar att runt 350 människor har dödats under de senaste veckornas upptrappade oroligheter i Syrien.

Undantagstillståndet som funnits i 48 år hävdes i torsdags men även under de senaste dagarna har det rapporterats om brutalt våld mot demonstranter.

– Ett problem är att undantagstillståndet togs bort för sent och ett annat är att det inte har tagits bort i praktiken, säger Leif Stenberg.

Någon möjlighet till dialog finns enligt honom inte med i bilden.

– Här är det våld och repression som är systemets sätt att uttrycka sig när det uppstår problem i samhället. Man har slagit ner andra uppror på liknande sätt tidigare.

Här det våld och repression som är systemets sätt att uttrycka sig

Leif Stenberg, chef för Centrum för Mellanösternstudier i Lund, om läget i Syrien

Storbritanniens utrikesminister William Hague har sagt att de ”samarbetar intensivt med våra internationella allierade för att förmå de syriska myndigheterna att avbryta våldet”, vilket enligt honom även innebär samarbete inom FN:s säkerhetsråd.

Hague talar om kraftiga signaler och även om eventuella ”ytterligare åtgärder”. Men varken Leif Stenberg eller Anna Jardfelt, Mellanösternexpert och direktör för Utrikespolitiska institutet, förväntar sig några kraftfulla aktioner från det internationella samfundet.

– Det är intressant att dra en parallell till Libyen där säkerhetsrådet tog en väldigt tydlig ställning och sanktionerade en intervention medan man nu är väldigt tveksam till att ens göra ett uttalande, säger Anna Jardfelt.

En av de viktigaste förklaringarna till den skillnaden är, enligt henne, att Arabförbundet tydligt stödde aktionen mot Libyen men inte agerat i fallet Syrien. Många uppfattar dessutom Syrien som en stabiliserande faktor i regionen, något som omvärlden är väl medveten om.

– De har en nära relation till Iran och till Libanon. Man har inget formellt fredsavtal med Israel men har inte heller haft några stridigheter mellan länderna sedan 70-talet. Syrien är en helt annan strategisk spelare i regionen än vad Libyen är.

Leif Stenberg vid Centrum för Mellanösternstudier instämmer.

– Ett angrepp mot Syrien skulle störa maktbalansen i hela regionen. En balans som redan är ganska skör.

I nuläget står Syrien i ett vägskäl, menar Leif Stenberg. Om demonstranterna får med sig den inflytelserika medelklassen och de religiösa rörelser som ännu inte gjort sig hörda i demonstrationerna kan upproret ta ny fart.

– Många av de stora religiösa ledarna har inte hörts så mycket men om de börjar mobilisera sina efterföljare kan det få stor effekt. När jag var där förra året försökte regimen ta kontroll över de fria religiösa rörelserna, det var inte populärt, säger Leif Stenberg.

– Det står och väger lite nu. Många försöker bedöma läget och därefter lägga upp en strategi för att vara på rätt position

Han ser två vägar som utvecklingen kan ta.

– Det ena alternativet är att upproret och även våldet och repressionen mot det ökar och det andra är att de som protesterar viker sig. Jag har inga förhoppningar om att det ska lösas på ett bra sätt för medborgarna.