Historien snurrar motsols och nu tar Fredrik Reinfeldts statssekreterare Ulrica Scenström paus från sitt uppdrag. Samma sak tvingades Schenströms företrädare Lars Danielsson göra under valrörelsen förra året.

Alltså borde Fredrik Reinfeldt ha klistrat upp en gul post it-lapp så snart han kom in Rosenbad förra hösten. ”Glöm inte krisberedskapen!”

Maktskiftet skulle kanske aldrig ha blivit av om inte Göran Persson hade schabblat på den punkten. Den misslyckade hantering av tsunamins konsekvenser bidrog till att undergräva förtroendet för socialdemokraterna i deras forna paradgren: regeringsdugligheten.

Frågan som har föregått Ulrica Schenströms time-out är om hon var kapabel att fullgöra sina ”förpliktelser” under förra tisdagskvällen när hon gick på krogen med TV 4-reportern Anders Pihlblad.

Oppositionen har förstås larmat och gjort sig till: man har ju dessutom ett intresse av att hämnas för gamla oförrätter. Men Reinfeldts verkliga problem var att allt fler politiker på den egna planhalvan krävde att han skulle klargöra vilket ansvar som Schenström hade den aktuella kvällen.

S-regeringen slet hårt på hemligstämpeln under efterspelet till tsunamin, och de borgerliga politiker som var mest aktiva då hade nu svårt att försvara att den egna regeringen var lika glad i sekretessen.

Det kräver också en större pedagogisk förmåga än vad Reinfeldt kunde visa upp för att förklara varför det hotar rikets säkerhet att berätta huruvida Ulrica Schenström hade jouransvar just den här enda kvällen, eller om hon inte hade det.

Överhuvudtaget har statsministerns kommunikation den senaste bara gjort saken värre, framför allt sedan han ifrågasatt det legitima i att ställa frågor om ifall statens högsta politiska tjänsteman verkligen var kapabel att fullgöra sina uppgifter.

”Vem har sagt att hon var berusad”? fräste Reinfeldt och fick snabbt TV4-reporterns svar i knät: ”Hon var jävligt glad i hatten”.

Kanske är det så enkelt att statsministern misslyckas med kommunikationen därför att hans främsta medierådgivare var utslagen eftersom affären handlar om henne själv? Det kan också bidra att han knappt anser sig har råd att förlora henne.

Ulrica Schenströms betydelse för Fredrik Reinfeldts framgångar kan nämligen knappast överskattas. Som presschef var hon med och byggde upp de ”nya moderaterna” från grunden och har länge hört till den innersta politiska kretsen.

En ledare som vill förändra behöver en torped och Schenströms öknamn ”Pansartaxen” beskriver en person som ser till att få sin - och Fredrik Reinfeldts - vilja igenom även när det handlade om att klassiska moderata trossatser skulle utplånas.

En av de nuvarande moderata ministrarna lämnade före valet över sitt mobilnummer till en journalist, men la ängsligt till: ”Säg inget till Ulrica”. Schenströms kontrollbehov är nämligen omvittnat, och inte ens de högsta moderaterna borde tala med journalister utan Ulrica Schenströms vetskap.

Säkert kan kön och ålder spela in när Ulrica Schenström ifrågasätts. Arketypen för rikets främste rådgivare är inte en rödhårig och ofta storskrattande 35-årig kvinna.

Hennes personliga egenskaper är en del av den moderata förnyelsen, liksom att pr-specialisten och ”spinndoktorn” Schenström direkt efter valet blev Sveriges topptjänsteman. Det illustrerar framför allt hur viktiga medierna varit och är för Fredrik Reinfeldt och de ”nya moderaterna”. Därför är det symptomatiskt att krisen cirklar kring ett krogmöte med en tv-kontakt.

Krisen förvärrades nu av att medierådgivaren själv var problemet. Vem skulle råda pansartaxen att göra en pudel?